Jag väntar med vuxenpoängen

- Passa på att vara barn så länge du kan, Josephine! sa min mamma till mig en gång. Jag lyssnade på vad hon sa men jag förstod inte. Varför skulle man vilja vara barn länge? Jag trodde hela barndomen gick ut på att växa upp och formas till den vuxna personen man en gång skulle bli..men ack så fel jag hade.

För några veckor sen startade jag och min bästa vän en tävling. Den som betedde sig mest vuxet fick en poäng och den som gjorde någonting riktigt omoget fick ta bort poäng från sin totala pott. En solklar vuxenpoäng fick jag till exempel om jag beställde en kopp grönt te istället för en cola när vi var och fikade, eller om jag köpte vitaminer och mineraler på hälsobutiken för halva mitt studiebidrag. För det mesta hade hon mer vuxen-poäng än vad jag hade. För det mesta hade jag inte några vuxenpoäng alls om jag ska vara ärlig och efter att under en lång tid ha gått och funderat på vad jag skulle göra för att bli lite mera mogen och lite mindre barnslig började jag ifrågasätta vårt sätt att resonera. Jag kom att tänka på alla de gånger jag hört föräldrar och morföräldrar säga "Jag önskar jag var ung igen, allt var så mycket roligare då.". Jag kom att tänka på alla de gånger jag fnyst bort det som om det vore tomt prat. Jag började fundera och vrida och vända på saken och jag insåg hur löjlig jag varit. Tillslut satt jag och skrattade åt mig själv och mina tramsiga tankar om att växa upp och jag minns hur jag högt frågade "Vad pysslar jag egentligen med?". Varför ska jag bli mogen redan och vad har jag egentligen att vinna på det? Och om jag nu har någonting att vinna på det, är jag då villig att offra mina barnsliga tider för att bli en stel torrboll innan jag ens fyllt arton? Svaret på den frågan blev ett solklart nej. Jag skapade mig ett nytt motto att leva efter – Ingenting blir roligare än vad man gör det till. Med lite fantasi och barnslighet kan det minsta lilla bli lite roligare och lite mera värt att göra. Varför inte krydda till en tio-minuters bilresa genom att slänga ut huvudet genom fönstret och låta vinden ta tag i håret? Varför inte göra något helt spontant som att prata med en främling på tunnelbanan? Själv brukar jag sjunga och dansa när jag står och väntar på bussen. Många gånger har det lett till lite halvt pinsamma situationer då jag insett att jag faktiskt inte är ensam men istället för att skämmas brukar jag skratta åt mig själv och hoppas jag gjorde någon annans dag lite roligare. Jag har bestämt mig för att mitt liv ska leka och för att få livet att leka måste jag leka med livet och inte låta livet leka med mig.