Underbar mångkultur med språket som nyckel

 Jag jobbar nere på en restaurang här i Södertälje. Personalen på mitt jobb består av mig, ett par andra svenska tjejer och resterande personal, samt ägarna är syrianer. En kväll när vi alla hade jättemycket att göra sprang jag och min syrianska arbetskompis Gabriel rakt in i varandra. "Jossan, vet du vad det där var?" frågade han och garvade "En kulturkrock!".

Den här kulturkrocken reparerade vi enkelt med lite plåster på knäna, men i dagens samhälle, i synnerhet staden vi lever i, är kulturkrockarna betydligt allvarligare och svårare att komma till rätta med. När vi träffar på det vi kallar för kulturkrock, är det jätteviktigt att vi går till botten med problemet och frågar oss vad orsaken egentligen är till konflikten. I de allra flesta sådana här fall är det inte särskilt svårt att dra slutsatsen: problemet är oförståelse.

De invandrare som nu bor här håller i sitt språk och kultur, precis som vi håller i vårt. På så vis krockar lätt två olika världar, vi förstår inte de nyinflyttades kultur och när de kommunicerar med varandra, detta leder ofta till en sorts rädsla och oförståelse. På precis samma sätt reagerar de som flyttar hit på vårat, till en början, främmande språk och vår kultur.

Södertälje är idag Sveriges tredje mest invandrartäta kommun och det tycker jag är spännande då jag har jätte roliga och intressanta kulturella och språkliga utbyten med exempelvis mina arbetskamrater. Dessvärre har Södertälje även en av de största siffrorna av arbetslöshet, vilket ofta skylls på invandringen. Detta tycker jag är helt fel, man kan knappast skylla på invandringen i sig. För att bli anställd av en arbetsgivare krävs kommunikation, vilket är en stor bristvara i den här staden och någonting som vi alla lika mycket, svensk som iranier som finländare, står i skuld till.

Att nya invandrare som kommer till Sverige och Södertälje får tillgång till undervisning i svenska och att de inte blir tvingade att låsa sig till sitt eget språk och kultur är en förutsättning för att samhället över huvudtaget ska fungera.

Språket i ett samhälle öppnar många dörrar; till arbetslivet, till gemenskap och relationer, till integration och till vardagssysslor som att kunna fråga vart mjölet står när man handlar på Konsum.

Demokratin är även en otrolig viktig anledning till varför vi alla ska kunna prata samma språk och kommunicera med varandra. Hur får man ett demokratiskt samhälle att gå ihop utan förståelse? Det är inte möjligt.

Förståelsen kommer från språket, men jag vill tillägga att förståelse även behöver komma från det andra hållet. Vi som redan bor här måste förstå att invandrare kommer med ett kulturellt bagage och självklart vill de inte kasta iväg det som de växt upp med. Det är någonting vi som svenskar får acceptera medan de tillsammans med samhället gör sitt bästa för att använda språket som nyckel till integration.

Jag kan ärligt talat säga att för så lite som ett par månader skulle jag aldrig kunna säga det som säger just nu. Jag skyllde många av våra samhällsproblem rakt på invandrarna utan minsta problem med mitt samvete.

Idag skulle jag aldrig kunna göra samma sak, men jag kan se tillbaka och förstå varför jag gjorde så. Jag hade inga vänner som kom från andra länder och jag hade för den delen aldrig försökt skaffa mig några heller. Det enda man riktigt såg var på nyheterna och efterlyst där de talades om "gärningsman med invandrarbakgrund", istället för att titta till den sköna syriankillen nere på O'learys.

Idag kan jag säga att det var så fel av mig att beskylla invandrarna, för det är inte de som är problemet. Allt handlar om språket – får man som ny invandrare i Sverige direkt möjligheten att bli inslussad i samhället genom att lära sig svenska, så kommer man att klara sig bra. Man kommer förstå andra och man kommer själv bli förstådd. Om en sådan sak gick att genomföra helt och hållet skulle ordet kulturkrock gå i graven direkt!