Kaxiga Södertälje

Solen skiner och om en stund bär det av till Stockholm på möte. Stockholms storasyster…Vi brukar beskriva oss så när vi presenterar Södertälje ibland. Det är lite kaxigt, men vi nämns redan 1070 i historieböckerna, några 100 år innan Stockholm grundas.

Kaxighet är lite kännetecknande för Södertälje tycker jag.  Vi är inte rädda att sticka ut och prova nya vägar. Vi hävdar våra åsikter och står för att Södertälje är en egen identitet i Stockholmsområdet, inte en förort till huvudstaden. ”Södertälje är inte ett problem, utan en möjlighet” är arbetsnamnet på vårt Almedalsarrangemang i år. Lite tankeväckande och för en del rent av provocerande.

Kaxighet är väl något som i och för sig är bra, men bör väl hållas inom vissa gränser. Jag förknippar gärna Södertäljes kaxighet med att vi har ambitioner. Vi har en tuff situation, som många andra kommuner i och för sig, men vi tar tag i det. Försöker se saker med andra linser, bryta vanor, se möjligheter och Södertäljes potential....

Och det är inte alltid lätt eller t.o.m populärt ibland. När jag mött människor i olika sammanhang och pratat Södertäljes framtid så framkommer det dock alltid att  man tycker debatten om Södertälje är alldeles för negativ. Man säger att gnället har företräde. Alltid dominerar  kommentarspalter på LT. Att man känner ett tryck att behöva vara lojal i skitsnacket vid fikabordet på jobbet, med kompisarna, på grannfesten. Att det är tufft om man säger emot.

Och jag hör att man säger det med sorg i rösten……