En god man (enligt föräldrabalkens 11 kap 4 §) kan utses i de fall då någon enskild på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person.
En god man fungerar som ställföreträdare eller biträde för en person i de delar huvudmannen (den hjälpbehövande) inte själv kan ta tillvara sina intressen. Huvudmannen har fortfarande kvar sin bestämmanderätt över sitt liv och sin ekonomi. Detta innebär bland annat att en god mans viktigare åtgärder för huvudmannens räkning kräver huvudmannens samtycke. Kravet på huvudmannens samtycke förutsätter att denne har förmåga att lämna sådant.
En god man skall endast utses om det behövs. Detta betyder att en god man inte skall förordnas om den hjälpbehövande kan få hjälp på något annat sätt, till exempel genom att han/hon utfärdar en fullmakt till någon som han/hon litar på.
För att en god man skall kunna utses, krävs att den hjälpbehövande själv samtycker till eller ansöker om god man. Om den hjälpbehövande saknar förmåga att lämna sådant samtycke krävs att en läkare intygar detta i ett läkarintyg.
