Konsthallens utställningar 2010

Philadelphia Wireman
30 oktober – 9 januari 2011

Den okände skaparen har fått sitt namn efter hemstaden Philadelphia och materialet, ståltråden, som är det mest karaktäristiska för de cirka 1 200 skulpturer som hittades på Juniper Street i slutet av 1970-talet. En gata som jag gått på och kunnat konstatera att inget är sig likt där sedan kvarteren gick igenom ett ”reningsbad”. Philadelphia Wire-man skulle inte känna igen sig och än mindre finna sitt arbetsmaterial: muttrar, spikar, kapsyler, korkar, papper med reklamtryck m.m.

Upphovsmannen har förblivit okänd och det är fritt fram för spekulationer, fantasier och varför inte sagor – Philadelphia Wireman har också blivit en tecknad serie för barn!  Vi kan vrida och vända på fenomenet och komma till olika slutsatser.

En sådan är, kanske så god som någon annan, att hans verk är transformerade minkisi (nkisi i singularis) från Afrika. Robert Farris Thompson, professor i konsthistoria vid Yale University, har i utställningar och genom de böcker han skrivit ägnat sig åt att försöka förstå idéer och konstformer i den afroamerikanska kulturen som kan ha sitt ursprung i Afrika.

Han har uppmärksammat Philadephia Wiremans skulpturer för deras likhet med minkisi från Kongo. De av ståltråd virade knytena ligger bra i handen och har en likhet med omlindade knyten, en slags behållare, där kraften härbärgeras från förfäder och andar. Andra människoliknande minkisi var laddade med kraft vilken frigjordes genom att spikar slogs genom dem.  En Wireman kan innehålla flera spikar som ofta drivits in diagonalt genom skulpturens ”kropp”. Kraft och energi är ett flitigt förekommande tema. Det går att finna både batterier, glödlampor och ordet ”light” i flera av dem. En del av dem avslöjar inte sitt innehåll och är slutna likt mumier.

Flera har en mänsklig gestalt och något av en egen personlighet. Jag har inte kunnat låta bli att döpa några t.ex. till Rambo, författaren, dansaren etc. Kanske är de en gång beställda för att ingjuta ny kraft eller ge hälsa eller något annat till den som var i behov av det?
Södertälje konsthall har genom sina internationella utställningar introducerat nya bekantskaper. Vi har engagerats, fascinerats och tjusats av utställningarna. I denna utställning visar vi 65 Wiremen. Kanske är Philadelphia Wireman den som du mest kommer att förundras över?

Maarit Nilsson Polet, intendent/konstpedagog

Contemporary Art from Japan

2 september – 17 oktober

Japanska konstnärliga uttryck som träsnitt, manga och ikebana är välkända i Sverige. Men hur många känner till den mindre etablerade konst som visas på otaliga små gallerier i Tokyo eller Osaka?

För drygt tio år sedan bildade en grupp japanska konstnärer en förening – SJP - med syfte verka för konstnärligt utbyte med Sverige och ordna möten mellan yngre samtida konstnärer i Sverige och Japan. De japanska konstnärerna var intresserade av Sverige och tyckte sig se att det fanns många beröringspunkter mellan svenskar och japaner.

Gruppen, med namnet SJP (Sweden Japan Art Exchange Program), bildades med stöd av dåvarande pressrådet på svenska ambassaden Kaj Reinius och den första utställningen ägde rum i ambassadens utställningslokal 2000. 2002 efterträdde jag Kaj Reinius och fortsatte då samarbetet med SJP.

SJP ville verka för och utveckla möten mellan samtida konstnärer. De menade att det var viktigt för konstnärer från de båda länderna att träffas, utbyta erfarenheter, inspireras av varandra och bidra till ett aktivt kulturutbyte. Det viktiga var att initiativet kom från gräsrotsnivå, d.v.s. från konstnärerna själva, menade de. Bara då kan kontakterna bli varaktiga. Väletablerade konstnärer hade många möjligheter att ställa ut, nu ville man erbjuda möjligheter för vad de kallade "emerging artists".

Under de följande nio åren ordnade SJP årligen utställningar på såväl ambassaden i Tokyo som på andra platser i Japan. SJP arbetade med stor entusiasm och uthållighet och lyckades ordna lokaler och finansiering till utställningar, samtidigt som medlemsantalet i Japan växte. Till alla dessa utställningar inbjöds svenska konstnärer som ställde ut tillsammans med japanerna.

Tyvärr lyckades man inte på svensk sida bilda den systerorganisation som japanerna hoppats på. 2009 ombildades SJP till EAJAS (Emerging Art from Japan and Around Scandinavia) och man vidgade syftet med föreningen till att omfatta hela Skandinavien. Fortfarande vill man organisera utställningar i Japan och – förhoppningsvis - även i Skandinavien och fortsätta bygga på och bygga ut de konstnärliga kontakter man knutit.

Det är med stor glädje jag, åtta år efter att jag under min tid på ambassaden i Tokyo, först lärde känna dem, nu hälsar hela femton japanska konstnärer välkomna till Sverige. De arbetar i olika medier och det är spännande att Södertälje Konsthall nu ger en svensk publik en möjlighet att få en inblick i samtida japansk konst.

Åsa Arvidson

"Mare Liberum" (öppet hav)
Peter Kranz, fotografier
Gösta Werner, målningar
19 juni – 14 augusti 2010

I sommarens utställning "Mare Liberum", öppet hav, möter Södertäljefotografen Peter Kranz den för alla så välkände marinmålaren Gösta Werner. Precis som Gösta Werner skildrade sjölivet genom sin suggestiva penselföring ger Peter Kranz sin syn på sjömanslivet fast genom en kameras objektiv. Genom Peters lins kan vi se dokumentation från de av sjöfararna rikligt kolorerade murarna på piren i Horta på ön Faial i Azorerna.

Idén till utställningen väcktes efter ett möte med Peter Kranz för cirka ett år sedan där han mycket hemlighetsfullt berättade om sin upplevelse och dokumentation från piren i Horta. Efter att ha lyssnat till Peters historia och fått en första guidning bland bilderna så väcktes idén att tillsammans med dessa visa delar av Gösta Werners måleri.

Jag vill vara tydlig med att inblandningen av den mer välkände Gösta Werner inte alls har något med en osäkerhet kring kvalité eller innehåll i Peter Kranz bilder utan snarare tvärtom. Genom att visa Gösta Werners målningar sida vid sida med de monitorer där Peter Kranz bilder sakta kommer att växla under utställningens alla öppna timmar så skapas ett mervärde både för målningarna, bilderna och främst för besökaren.

Att det råder ett släktskap dessa båda gestaltningar emellan råder det ingen tvekan om, vilket Ni som besökare kommer att se när verken hänger sida vid sida. Att dessutom ge en ny dimension till Gösta Werners målningar känns för mig extra roligt eftersom jag tidigare har haft förmånen att vara chef för Örnsköldsviks museum och konsthall som har en stor samling av Gösta Werners konst. Örnsköldsvik är även Gösta Werners barndomsstad. Utställningen kretsar kring havet och dess faror men också förföriska skönhet och lockelse.

I titeln Mare Liberum, öppet hav, finns egentligen allt inrymt som behöver sägas om denna utställning. I dess curator Kristina Möllers hand har Södertälje konsthall förvandlats till ett skepp bärandes på de hemligheter som dessa båda havets skildrare visar upp.

Denna utställning blir Peter Kranz första presentation för Södertäljepubliken och vi hoppas att Ni kommer att finna den lika kontemplativ, intressant och spännande som vi gjort. Detta får dessutom bli vår hyllning till Södertälje som hamnstad.

Vi tackar Örnsköldsviks museum för deras generositet att ställa delar av sin samling av Gösta Werners konst till vårt förfogande.

Jag vill med denna text hälsa Er välkomna till sommarens utställning och dessutom ta tillfället i akt att tacka för de två år som jag haft den stora utmaningen och fördelen att vara chef för Södertälje konsthall.

Daniel Wetterskog – Kulturhuschef

Tobias Sjöberg
– "Självförsvar"
29 maj – 5 juni 2010

29 maj öppnar Södertälje Konsthall utställningen Självförsvar av konstnären Tobias Sjöberg. I utställningen visas ett filmverk – en dokumenterad situation av en aktivist i träning. Filmen skildrar förberedelsen inför en aktion där olika teatrala övningar och kraftansträngningar utageras, demonstreras, ignoreras och sätts ur spel.

Daniele Galliano
– "Jesus' Blood Never Failed Me Yet"
20 mars – 22 maj

Det är med stolthet vi öppnar dörrarna till ”Jesus’ Blood Never Failed Me Yet” med den italienske konstnären Daniele Galliano den 20 mars 2010. Som första konsthall i Skandinavien visar vi nu Daniele Gallianos verk hos oss. Daniele Galliano var en av de konstnärer som representerade den italienska paviljongen under 2009 års biennal i Venedig.

Att vi lyckas få honom att ställa ut i Södertälje konsthall anser jag vara ett bra bevis på att det rykte som konsthallen hade under 1970- och 1980-talen håller på att återupptas.

Utställningen innefattar 13 av Daniele Gallianos verk och är samtliga inlån från samlare i Italien, konstnären själv samt från det galleri som företräder Daniele Galliano, Esso Gallery i New York. Samtliga verk som visas kännetecknas av en fotorealistisk underton. Allt från vardagliga snapshots till surrealistiska händelser som vid en första anblick ser ytterst intetsägande och normala ut.

Daniele Galliano har valt namnet ”Jesus Blood never failed me yet” på utställningen utifrån sången med samma namn som främst blivit känd för den stora allmänheten via Gavin Bryars och Tom Waits. Tanken är att utställningens titel skall hjälpa till med att förmedla den känsla som verken utstrålar där många av dem har en dyster underton men ändå så finns det ett hopp eller åtminstone en föraning om något bättre i dem.

I min personliga favorit ”Chickens”, från 2009, brister en man med bar överkropp ut i ett vrål stående på innergården till ett bostadshus. Denne man med sina tatuerade armar stående mitt på gårdsplanen bland sopkärl och hönor kan lika gärna skrika ut sin ångest som sin glädje inför det faktum att han nyss blivit far. Dessa dubbelbottnade tolkningar är möjliga att göra i de flesta av Daniele Gallianos målningar och även i de verk där helt osannolika sekvenser dyker upp så känner man att det finns oändliga ingångar till dess tolkning.

Daniele Galliano väljer att inte berätta så mycket om själva handlingen i verken utan lämnar det i mångt och mycket till betraktaren att fylla dessa vackra och starka målningar med innehåll. Utställningen pågår från den 20 mars till den 22 maj och kommer förhoppningsvis att locka många nyfikna konstvänner till Södertälje konsthall.

Välkomna!
Daniel Wetterskog
Kulturhuschef

Utställningskatalog med nyskrivna noveller
Tio personer, både amatörer och professionella skribenter hemmahörande i Södertälje, har tagit sig an de tretton olika konstverken. Med utgångspunkt från sin allra högst privata uppfattning av motivet har dessa tio personer fattat pennan och skrivit en kortare essä till vart och ett av de olika verken.

Kjell Carlsson, Inger Fredriksson, Anders Johnsson, Anneli Karlsson, Kristina Möller, Ingemar Nyström, Olof Näslund, Eva Rehme, Ingrid Sjökvist och Susanne Tillbom har i ord gett sin tolkning av Gallianos målningar.