Invasiva arter

Invasiva arter

Invasiva arter är främmande växt- och djurarter som sprider sig i våra ekosystem och orsakar stora problem för inhemska arter och för människors hälsa. Södertälje kommun har ett markägaransvar för invasiva arter på kommunalt ägd och förvaltad mark.

Vad är en invasiv art?

Människans påverkan genom globalisering och klimatförändringar har lett till att arter sprids till områden som de inte själva skulle ha kunnat ta sig till. Vissa av de arter som hamnar på främmande mark etablerar sig och bildar livskraftiga populationer. De främmande arter som anses utgöra hot mot våra egna ekosystem och inhemska arter brukar kallas för invasiva arter.

I Södertälje finns invasiva arter såsom skunkkalla, parkslide, vattenpest, jättebalsamin, vresros och jättebjörnloka.

Mer läsning samt detaljerade artlistor hittar du hos Naturvårdsverket.

Kommunens ansvar

Södertälje kommun har ett markägaransvar för invasiva arter på kommunalt ägd och förvaltad mark. Det innefattar alla kommunalt skötta naturreservat:

  • Brandalsund
  • Farstanäs
  • Grottberget
  • Kalkberget
  • Lina
  • Moraån
  • Parkudden-Lövsta 
  • Talbyskogen
  • Yttereneby
  • Öbacken-Bränninge

Däremot har kommunen inget övergripande ansvar i frågan. Länsstyrelserna har tillsynsansvaret och Naturvårdsverket har det övergripande ansvaret.

För invasiva arter i naturreservat som kommunen inte förvaltar ber vi dig kontakta Stockholms Länsstyrelse.

Anmäl och rapportera din upptäckt

Anmäl din upptäckt

Du kan hjälpa till med att anmäla arter för att vi och andra markägare kan bekämpa dessa.

Om du upptäcker invasiva arter på kommunal mark är du välkommen att skicka in en felanmälan. Det gör du antingen via:

Glöm inte att uppge kontaktuppgifter om du önskar återkoppling.

Här kan du se vilken mark som tillhör kommunen

Kartläggning med hjälp av dina observationer

Rapportera gärna dina upptäckter av invasiva arter enligt Naturvårdsverkets anvisningar som sammanfattas nedan. Kartläggningen underlättar arbetet mot arterna. Rapportera gärna in fynd på kommunal mark i samband med att du lämnar felanmälan. 

  • På Artfakta kan du rapportera invasiva arter som finns på EU:s förteckning samt blomsterlupin, parkslide, sjögull och vresros som vi också vill få in rapporter om eftersom de skapar problem. På den besläktade sidan artfakta.se kan du rapportera in observationer av alla arter, även ej invasiva. Du behöver registrera dig som användare där för att kunna rapportera.
  • Med hjälp av mobilappen Rappen - rapportering av vattenorganismer hos Havs- och vattenmyndigheten kan du rapportera marina däggdjur, fiskar, ryggradslösa djur som kräftdjur och musslor.
  • Till MårdhundsprojektetSvenska Jägareförbundet, kan du rapportera om du sett någon av följande arter: bisamråtta, gulbukig vattensköldpadda, mårdhund, nilgås och tvättbjörn.
Ta bort invasiva växter på egen mark

Om du ska ta bort invasiva växter på din egen mark är det ofta effektivast och skonsammast för den övriga miljön att bekämpa växten mekaniskt, det vill säga utan bekämningsmedel.

Bekämpningsmedel kan skada övrig natur och spridas i vatten varpå denna metod inte rekommenderas inte i första hand. Bekämpningsmedel kan också vara förbjudna beroende på sort och område. Var aktsam vid hanteringen av det avfall som uppstår vid bekämpning och följ Naturvårdsverkets nya regler

Reglerna förebygger spridning som kan ske vid oförsiktig hantering. Spridning kan ske om frön, eller för vissa arter som parkslide till och med minsta lilla växtdel eller rot, kommer ut i naturen igen. Kom ihåg att det alltid är förbjudet att dumpa trädgårdsavfall i naturreservat eller på annans mark. Jätteloka, jättebalsamin, parkslide och vresros är med på EU:s lista över arter som du enligt lag måste bekämpa/ta bort i din trädgård. De invasiva arterna ska rensas bort så att hela roten grävs upp. Försök undvika att frön sprids när du tar upp växten ur marken.

  • Lämna trädgårdsavfallet till Telgeåtervinnings återvinningscentraler Tveta och Returen. Växten ska läggas i en säck, helst av papper och slutas igen. Trädgårdsavfallet slängs sedan i Tveta eller Returen och ska läggas i containern för invasiva arter. De invasiva arterna återvinns och blir till fjärrvärme. Här kan du hitta information om återvinningscentralerna.

Nedan hittar du detaljerad information om de synnerligen besvärliga arterna parkslide och jättebjörnloka. Ytterligare information om arbetet mot invasiva och främmande arter hittar du på Naturvårdsverket.

Parkslide (Fallopia japonica)

Fakta

Den japanska arten parkslide kom till Sverige för att användas som prydnadsväxt i trädgårdar. Arten är snabbväxande med rödaktiga stjälkar som liknar bambu samt inslag av vedartade kvistar. Bladen liknar syrenens men har röda stjälkar. Den närbesläktade jättesliden ser mycket lik ut förutom att den är större och har mycket stora blad.

Parkslide

Parkslide kan under goda förhållanden växa tio cm per dag sprider sig i Sverige vegetativt via rotskott då vårt klimat är för kallt för fröspridning. Genom att växa snabbt och skugga andra växter samt utsöndra ett ämne med rötterna som är giftigt för andra växter, konkurrerar parkslide lätt ut inhemsk flora. Rötterna kan även mekaniskt förstöra husgrunder och ledningar och det finns inga naturliga fiender till växten i Europa.

Så här tar du bort Parkslide

Utrotandet av parkslide kräver både tålamod och noggrannhet. Till att börja med får inte minsta bit av rötter eller andra delar spridas för det kan leda till nya bestånd. Trots förbränning kan celler överleva och sprida sig eftersom förbränning utanför avfallsanläggningar sällan är fullständiga. Nedskurna växtdelar ska enligt Naturvårdsverkets regler slås in lämnas till återvinningscentral som brännbart avfall. Då kan växten tas om hand ordentligt och förbrännas effektivt. Innan bortforsling till återvinningscentral är det bra att torka växterna. Observera att hackande redskap, röjsåg eller dylikt inte ska användas för att ta ner parkslide.

För att permanent utrota bestånd av parkslide finns några alternativ varav vissa mer eller mindre lämpliga. Bekämpningsmedel fungerar dock illa på parkslide då det inte dödar rötterna, som är det verkliga problemet.

Här är tre olika tillvägagångssätt för att få bort Parkslide, varav alternativ 1 och 2 vanligen lämpar sig  bäst för de flesta. 

  1. Om man bara vill beskära måste man ta ner beståndet helt minst fyra gånger per år och det kan ta tjugo år att utrota ett bestånd. Första beskärningen på året ska ske tidigt när skotten precis börjar titta upp, och den sista ska ske på hösten innan växten går i vila.
  2. Ett annat alternativ är att skära ner beståndet och genast täcka med markduk eller ej ljusgenomsläpplig presenning och sedan täcka över med ett tjockt lager jord. Man ska täcka ett större område än själva beståndet med flera meters marginal. Metoden genererar minst avfall och därmed minst spridningsrisk men duken måste vara kvar i minst sju år och inget ljusinsläpp får ske. 
  3. För att få bort växten på en gång måste man gräva upp den med rötterna så att den inte kan fortsätta spridas vegetativt. Men trots att detta anses effektivt är metoden inte enklast. Vid själva uppgrävningen måste man gräva flera meter nedåt samt gräva ut sju meter åt sidorna från beståndets yttersta kanter. Den här metoden genererar därför mycket stora mängder avfall med hög spridningsrisk. Så stora mängder avfall räknas inte heller som hushållsavfall varför metoden kräver att man tar in en avfallstjänst från en avfallsentreprenör med tillstånd att hantera avfall. Utgrävningar av den skalan kan också vara destabiliserande och kräva marklov. Rör och ledningar måste aktas utöver detta. Efter utgrävningen täcks marken i flera år med markduk eller presenning och gärna ett lager jord också.
Jättebjörnloka (Heracleum spp.)

Fakta

Det är okänt om det som kallas för jätteloka, eller ibland jättebjörnloka, är en eller flera arter och underarter men den härstammar från inre Asien och kom till Sverige som prydnadsväxt. Arten är mycket högväxt och kan bli tre till fyra meter hög och kännetecknas av sina stora flikiga blad och senare på sommaren stora vita blomställningar. Jättelokan trivs i lite fuktigare miljöer men hittas även längs med vägkanter och andra torrare miljöer.

Björnloka Jättebjörnloka

Jättelokan sprider sig snabbt via frön och tränger undan inhemska arter genom att beskugga dem. Det är också en besvärlig art då den har giftig växtsaft. På huden reagerar giftet med solljus och orsakar blåsor, brännskador och eksem som kan vara mycket svåra. Misstänker man att man själv eller någon annan, inklusive husdjur, har utsatts för jättelokans gift ska man ringa giftinformationscentralen på 112. Se även nedan.

Ta bort Jättebjörnloka

Det finns flera metoder att bekämpa jätteloka på egen mark men innan du börjar är det viktigt att vidta säkerhetsåtgärder på grund av den giftiga växtsaften.

  • Bär alltid täckande vattenavstötande skor och skyddskläder samt skyddsglasögon när du handskas med växten. Glöm inte handskar!
  • Skölj kläderna noga efter slutfört uppdrag.
  • Hackande redskap, röjsåg el.dyl. ska inte användas vid bekämpning då detta ökar risken för att växtsaften skvätter.

Om du ändå utsätts för växtsaften ska du tvätta noggrant med tvål och vatten samt inte utsätta den drabbade huden för något solljus alls i en vecka. Om du är osäker eller om förtäring har skett ringer du giftinformationscentralen på 112.

Du kan använda något av dessa tre sätt för att få bort jättebjörnlokan:

  1. En enkel metod är att plocka bort alla blomställningarna innan fröspridningen då detta minskar risken för spridning och även hindrar återväxt på platsen. Då jättelokan är flerårig tar det dock många år innan beståndet utrotas. Det är också viktigt att ta hand om blomställningarna enligt Naturvårdsverkets regler för att undvika spridning.
  2. En annan metod går ut på att kapa eller gräva upp rötterna. Vid kapning måste rötterna kapas minst 20 cm under markytan innan återtäckning. Detta behöver också göras minst tre gånger per växtsäsong och genererar ganska mycket avfall, särskilt vid stora bestånd. Avfallet tas omhand liksom blomställningarna i metoden ovan.
  3. Ett tredje alternativ är att tidigt på året täcka över beståndet, med god mariginal, med markduk eller ej ljusgenomsläpplig presenning samt ett lager jord. På så sätt stryper man tillgången på ljus och växten får svårt att överleva. Det är viktigt att följa upp åtgärden så att man ser att det verkligen fungerar.