Pågående utställning

 

Minns du hur det kändes när du fick broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” i handen i somras? Det var omöjligt att inte reagera även känslomässigt, eller hur? Men broschyrer om katastrofberedskap har en lång historia och har i Sverige delats ut till alla svenska hushåll sedan 1943. Det är i det bildspråk som följer med just kris- och katastrofberedskap som konstnärerna Christoph och Sebastian Mügge börjar sin lekfulla bearbetning över några av vår tids mest allvarligaste frågor. ”Vilka får vara med inom vår bild av trygghet?” ”Vad är egentligen gemenskap” och ”Gäller omsorgen alla ifall krisen eller kriget kommer?”

 

Själv växte jag upp i Finland, med vetskapen om en möjlig aggression från Ryssland som högst påtaglig. Berättelser från kriget, både det finska vinterkriget som utkämpandes mot Sovjetunionen och Fortsättningskriget som inträffade bara ett år senare hade min egen farfar stridit i. Krigsminnena återkom vid varje besök hos farföräldrarna, medan min farfar satt i gungsstolen och gestikulerade hur han ensam hade tillfångatagit några ryska soldater så kom min farmor med ytterligare sex paket kaffe som hon prompt skulle skänka min mamma. Jag minns mammas reaktion på gåvorna bäst, en artig genans kring gesten som så tydligt markerade krismedvetenhet och fattigdom. Som tonåring flyttade min familj till Hawaii, USAs femtionde stat och enligt den hawaiianska urbefolkningen en ockuperad plats. Nu kom frågan om krisberedskap att ta sig nya och olika uttryck beroende på etniskt ursprung. Kunde det vara så att den amerikanska staten, som tillhandahöll allt från infrastruktur, utbildning och just militärt försvar i själva verket var den makt vi alla behövde skyddas emot? Och hur skulle en sådan motståndsmobilisering eller frigörelse i så fall se ut? Ett annat återkommande hot kom från de krafter som också gjorde öarna så underbara och högt älskade av oss som bodde där, tsunamis, vulkanutbrott, orkaner, jordbävningar. Så gott som varje år var det en ny annalkande naturkatastrof på väg in mot öarna inom 24 timmar och badkaret fylldes som vattenreserv och skafferihyllorna med batterier och stearinljus.

 

Vad är då ”Viktigt meddelande till allmänheten” rent konkret för en slags konstutställning och hur kan den ses av dig som besökare? ”Viktigt meddelande till allmänheten” är en multidisciplinär installation som fritt blandar just kalla krigets kapprustning och katastrofberedskap med samtida företeelser på ett lekfullt och humoristiskt sätt. Utställningen ställer frågor om behovet av skyddsrum eller vem som ska släppas in den trygga gemenskapen som ter sig självklar och nästintill tröstande inuti men kan uppfattas som en aggressiv fästning utifrån.

 

Medan de flesta länder byggde skyddsrum bara för regering, samhällselit och militär valde folkhemmet Sverige att gå en annan väg och erbjuda skydd åt alla medborgare. Att Sverige dras in i ett krig kan idag tyckas vara ett osannolikt scenario. Ändå påminner oss symbolen blå triangel på orange kvadrat, vilken utmärker skyddsrum i alla svenska bostadsområden, att man inte kan ta fred eller den höga standarden som vi är uppväxta med för givet.

En större del av utställningen i Södertälje konsthall undersöker vad som ryms i ett så kallat beredskapsförråd, det vill säga olika nödvändighetsartiklar som behövs för att överleva krig eller andra nödsituationer. Under kalla kriget ansågs risken för en attack med kärnvapen vara stor. Eftersom en attack skulle få förödande konsekvenser för ett lands livsmedelsproduktion beslöt man att lägga upp strategiska förråd av vissa livsmedel. Fenomenet lever idag vidare i den så kallade ”prepperrörelsen” (från engelskans ”to prepare”/”att förbereda”) i vilken anhängarna har gjort det till sin livsstil att förbereda sig för möjliga katastroflägen. Välkommen att utmanas, fundera vidare på utställningens tematik och kanske inspireras till att ta dig an tankar kring gemensamma lösningar till våra framtida globala samhällsutmaningar.

Joanna Sandell, Chef, Södertälje konsthall