Varmvattnets temperatur och legionella

Legionellabakterier finns i mycket låga koncentrationer i sjöar och vattendrag, och därför finns de också ibland i distributionsnätet för dricksvatten och i andra vattensystem i samhället.

Varmvatten ska ha en temperatur på mer än 50 grader Celsius, det är fastighetsägarens ansvar. Annars kan vattnet innehålla legionellabakterier, som kan orsaka legionärsjuka och pontiacfeber.

Legionärssjuka kallas även legionella och är en anmälningspliktig sjukdom enligt smittskyddslagen. Det innebär att en läkare som ställer diagnosen legionella måste rapportera det till Folkhälsomyndigheten.

Enligt miljöbalken är fastighetsägaren skyldig att hålla en vattentemperatur som gör att människor inte utsätts för hälsorisker. För att förhindra att legionella växer i ledningssystemet får temperaturen inte gå under 50 plusgrader vid tappstället, och ska vara lägst 60 grader i varmvattenberedare och värmeväxlare.

Eftersom boende och andra brukare inte kan kontrollera temperaturen i installationen är det viktigt att fastighetsägaren ansvarar för det. För en väl fungerande egenkontroll[länk] krävs dokumenterade rutiner för regelbunden kontroll av vattentemperaturen.

Risken för att legionellabakterien ska växa till är allra störst vid temperaturer mellan 30 och 40 grader Celsius. Det är viktigt att se över alla ledningssystem och kontrollera att det inte finns blindledningar med stillastående vatten. Har varmvattenledningarna varit stängda en längre tid ska hela systemet spolas igenom med varmt vatten innan det tas i bruk.

Kontrollera även kallvattnet. Vid olämplig utformning av installationen kan temperaturen på tappkallvatten relativt snabbt värmas upp till över 30 grader, vilket innebär risk för legionellatillväxt. Sker en tillväxt av legionellabakterier stoppas den inte av att man kyler ner ledningen när man tappar vatten.

Risken för smitta är främst vid inandning av vattendimma som innehåller legionellabakterier. Smittrisken är därför störst från duschar, bubbelpooler, kyltorn och liknande anläggningar där det finns risk att vattendimma bildas.

I badhus, idrottsanläggningar, skolor och andra allmänna lokaler som kan ha varit stängda en längre tid (exempelvis under jullovet eller sommaren) är det viktigt att spola igenom hela systemet med varmt vatten innan det tas i bruk igen.

I många badhus och idrottsanläggningar finns duschar där vattentemperaturen inte går att reglera. För att inte riskera att man skållar sig är temperaturen oftast lägre än 50 grader. Legionella kan då växa till i duschhuvuden och ledningar.

Legionellabakterier i tappvarmvattensystem är en hälsorisk. Som fastighetsägare för flerbostadshus ska du ha rutiner för hur du går till väga vid utbrott av sjukdomar orsakade av legionella.

Förutom att ta vattenprover för att felsöka bör du även ta vattenprover om personer insjuknat av legionella. Om du har tillräckligt varmt vatten i din vatteninstallation ska provtagning inte behövas, men då ska heller ingen kunna bli sjuk eftersom då ska ingen tillväxt av legionella kunna förekomma.

Om det kan konstateras att det finns legionellabakterier bör följande punkter provtas innan eventuell sanering:

  • VVC retur
  • ackumulatortank(ar)
  • utgående varmvatten från beredare (VVX eller liknande)
  • inkommande kallvatten
  • kallvatten ur tappkran.

Ska du ta vattenprov, kontakta Folkhälsomyndigheten. Det är viktigt att provtagningen går rätt till för att resultatet ska bli riktigt.

I Sverige finns inget rikt- eller gränsvärde som anger vilka halter av legionellabakterier det får finnas i vattnet. Men legionellahalten i vatten bör givetvis vara så låg som möjligt.

När man bedömer om sanering behövs ska man tänka på vilka som kan vara utsatta för risk. Till riskgrupper hör bland andra personer med nedsatt immunförsvar och rökare. Bedömningen om det behöver göras en sanering bör du göra i samarbete med miljökontoret.

Om halten av legionellabakterier är hög kan det behövas en stor sanering. Det finns olika saneringsmetoder, till exempel hetvattenspolning och kemisk sanering.

Hetvattenspolning innebär att man höjer temperaturen på vattnet till omkring 70–80 grader Celsius och spolar igenom alla tappställen i cirka 5–30 minuter. Tiden är beroende på systemets storlek och uppbyggnad. För att det ska fungera är det viktigt att man får fram hett vatten i hela systemet och ut i alla tappställen.

Vid kemisk sanering är det vanligast att man klorerar vattnet. Det finns också system med filtrering av vattnet som förhindrar att legionellabakterier sprids i vatteninstallationerna. Sanering av vattensystem för att få bort legionellabakterier kan vara svårt och därför bör man ta hjälp av en erfaren VVS-konsult.

Saneringen bör följas av en utredning om orsaken till varför det fanns legionella i vattensystemet, med eventuella åtgärder för att förhindra att problemet kommer tillbaka.

För att felsöka problemet i byggnaden kan du ta hjälp av information från Boverket. De har gett ut en handbok som heter Tekniska faktorer med risk för samhällsförvärvad legionellainfektion. Där kan du även hitta anvisningar för provtagning.