Användning av avfall i anläggningsändamål

I exploateringsprojekt uppstår ofta stora mängder schaktmassor som det inom exploateringen inte finns ett behov av att använda. Schaktmassorna klassificeras då som ett avfall, oavsett om massorna är förorenade eller inte.

När schaktmassor klassificeras som avfall gäller att massorna ska hanteras enligt avfallslagstiftningen. Lagstiftningen ställer bland annat krav på hur avfall får hanteras samt att det för viss hantering, såsom användning, lagring och bortskaffning råder tillstånds- eller anmälningsplikt.
Det är verksamhetsutövarens skyldighet att säkerställa att återvinningen sker enligt gällande lagstiftning och riktlinjer. Vidare kan återvinning av avfall inom känsliga områden regleras särskilt, en bedömning görs alltid i det enskilda fallet.

Miljöbalken anger att med avfall avses varje ämne eller föremål som innehavaren avser att göra sig av med eller är skyldig att göra sig av med. Detta innebär att schaktmassor som uppstår i ett projekt, där verksamhetsutövaren inte har ett behov att använda dem, är ett avfall eftersom innehavaren då är tvungen att göra sig av med massorna. Schaktmassorna klassificeras som ett avfall oavsett om de är förorenade eller inte.

För användning av avfall i anläggningsändamål råder enligt miljöprövningsförordningen:

  1. Anmälningsplikt för att återvinna icke-farligt avfall för anläggningsändamål på ett sätt som kan förorena mark, vattenområde eller grundvatten, om föroreningsrisken är ringa
  2. Tillståndsplikt för att återvinna icke-farligt avfall för anläggningsändamål på ett sätt som kan förorena mark, vattenområde eller grundvatten, om föroreningsrisken inte endast är ringa

För att bestämmelserna om användning av avfall i anläggningsändamål ska vara tillämpliga krävs att användningen av avfallet i anläggningen utgör återvinning. Se rubriken återvinningsbegreppet.


Om risken är mindre än ringa, MRR, så krävs varken tillstånd eller anmälan för användningen, om kraven för att anläggningen utgör återvinning är uppfyllt.


Om användningen av avfallet i anläggningen inte utgör återvinning kan det klassas som bortskaffning vilket kräver tillstånd enligt deponeringslagstiftningen. Om anläggningen redan anlagts och tillstånd saknas är det alltså frågan om otillåten bortskaffning eller olovligt upplag.


Exempel på anläggning: bullervall, parkeringsytor, markförberedande inför byggnation, återställning av deponier och täkter, anläggande av skogsväg, förstärkning av väg mm.

Utöver att återvinningen inte får leda till en oacceptabel föroreningsrisk på den specifika plats där avfallet används så måste även kriterier för återvinning vara uppfyllda för att anläggningen ska kunna accepteras. Om något eller några av dessa kriterier inte är uppfyllda kan miljönämnden bedöma att användningen inte utgör återvinning utan att det istället råder tillståndsplikt enligt deponeringslagstiftningen eller, om anläggningen redan anlagts, otillåten bortskaffning eller olovligt upplag.

Förhållanden som ska vara uppfyllda vid återvinning av avfall i anläggningsändamål framkommer dels av Naturvårdsverkets handbok 2010:1 samt i tillämpning av lagstiftningen i domar från Mark- och miljödomstolen.  Nedan anges några av dessa förhållanden:

 

  • Det ska finnas ett tydligt syfte med anläggningen.
  • Anläggningen ska fylla en behövlig funktion.
  • Endast den mängd avfall som behövs för konstruktionens funktion, t.ex. bärförmåga, hållbarhet och utjämning används. Om onödigt mycket avfall används och avfallet inte fyller någon funktion kan det vara fråga om bortskaffning av avfall.
  • Anläggningen färdigställs inom rimlig tid. Om tillgången på avfall är så begränsad att det tar mycket lång tid för anläggningen att färdigställas kan det ifrågasättas om anläggningen verkligen fyller en funktion. Vad som bedöms som rimlig tid bedöms från fall till fall.
  • Avfallet ersätter konventionella anläggningsmaterial.
  • Åtgärden ökar inte föroreningsbelastningen på platsen för anläggningen.

 

 Om anläggningen inte uppfyller kraven för återvinning är det, oavsett massornas föroreningsinnehåll, fråga om bortskaffning eller olovligt upplag. Bortskaffning är enligt deponeringslagstiftningen tillståndspliktig verksamhet.

Naturvårdsverket har i handbok 2010:1 tagit fram riktvärden som kan vara till hjälp för bedömning av om risken med användningen av avfallet är mindre än ringa, MRR, och att anläggningen därmed inte kräver tillstånd eller anmälan. Riktvärdena är framtagna för och kan ibland direkt tillämpas för en anläggning som är 20x20x1 meter. Om avfallet används i en större anläggning eller på en plats som kräver särskild hänsyn, kan riktvärdena inte alltid användas.
Det finns inga riktvärden för bedömning av om risken vid användning av avfallet är ringa eller mer än ringa. Hänsyn ska alltid tas till bakgrundnivåerna på den plats där avfallet ska användas. Observera att det inte är lämpligt att tillföra föroreningar över bakgrundsnivå till ett område.


För att bedöma risken med användningen av avfallet (föroreningsinnehållet) krävs information om avfallets ursprung. Ofta krävs också provtagning och kunskap om avfallets lakegenskaper.

I lagstiftningen finns ingen definition av ”rena massor”. Ett generellt antagande kan dock vara att massor med föroreningsinnehåll under eller kring bakgrundsvärdena på den aktuella plats de ska användas i anläggningsändamålet, i vissa fall kan antas utgöra mindre än ringa risk. Om det gäller ett område som är förorenat kan man inte alltid på samma sätt utgå från bakgrundsnivåer. Kontentan är att ringa risk på en plats, inte behöver vara ringa risk på en annan plats. En bedömning görs alltid i det enskilda fallet.

 

I lagstiftningen finns ingen definition av ”rena massor”. Ett generellt antagande kan dock vara att massor med föroreningsinnehåll under eller kring bakgrundsvärdena på den aktuella plats de ska användas i anläggningsändamålet, i vissa fall kan antas utgöra mindre än ringa risk. Om det gäller ett område som är förorenat kan man inte alltid på samma sätt utgå från bakgrundsnivåer. Kontentan är att ringa risk på en plats, inte behöver vara ringa risk på en annan plats. En bedömning görs alltid i det enskilda fallet.

Ska anläggningen uppföras inom vattenskyddsområde, Natura-2000 område, inom område med risk för ras och skred, där översvämningsrisk finns eller annan plats med särskild hänsyn är inte alltid Naturvårdsverkets nivåer för mindre än ringa risk, MRR, tillämpliga. Om ni avser att återvinna schaktmassor på område som kräver särskild hänsyn ska ni alltid ta kontakt med miljökontoret innan anläggningen påbörjas.

Det är viktigt att känna till att Naturvårdsverkets riktvärden för förorenad mark, känslig markanvändning (KM) och mindre känslig markanvändning (MKM), inte gäller vid återvinning av avfall i anläggningsändamål. Dessa gäller för redan förorenade områden och ska endast användas vid marksaneringar. Syftet med de olika riktvärdena är olika och riktvärdena för återvinning är lägre än de som gäller vid marksanering. Det finns heller inget som heter MKM-område eller KM-område och det är inte lämpligt att tillföra förorenade massor till ett område som inte är förorenat. Det är viktigt att ta hänsyn till bakgrundsnivåerna!


Var extra uppmärksam på uttrycken ”rena massor”, ”jungfruliga massor” och ”KM-massor” som ofta används av entreprenörer och transportörer. Vad som menas med ”rena” schaktmassor beror helt på var de kommer ifrån och hur de ska användas. Begrepp som KM- och MKM-massor ska inte användas i återvinningsärenden. I lagstiftningen finns ingen definition av ”rena massor”.

På vissa platser finns naturligt förhöjda halter av ämnen, t.ex. arsenik i berggrund. Trots att ämnet förkommer helt naturligt, är det inte alltid lämpligt att massorna kan användas fritt på en annan plats där samma ämne inte förekommer naturligt från början. Vad som är lämpligt på en plats är helt enkelt inte alltid lämpligt på en annan. Det är viktigt att ta hänsyn till bakgrundsnivåerna!

På vissa platser finns naturligt förhöjda halter av ämnen, t.ex. arsenik i berggrund. Trots att ämnet förkommer helt naturligt, är det inte alltid lämpligt att massorna kan användas fritt på en annan plats där samma ämne inte förekommer naturligt från början. Vad som är lämpligt på en plats är helt enkelt inte alltid lämpligt på en annan. Det är viktigt att ta hänsyn till bakgrundsnivåerna!

 

Vid efterbehandling av förorenade områden är det vanligt att generella eller platsspecifika riktvärden för mark används som åtgärdsmål för området. Generella åtgärdsmål kan vara t.ex. känslig markanvändning (KM) eller mindre känslig markanvändning (MKM). För ett område som saneras ned till KM eller MKM avseende vissa föroreningar innebär inte att andra föroreningar med halter upp till KM eller MKM per automatik är tillåtna att tillföra. 

Vid ombyggnation och renovering av asfalterade vägar uppstår ofta asfaltsrester. Gammal asfalt kan ofta återvinnas vid nybyggnation av vägar t.ex. i slitlagret. Asfaltens innehåll av PAH (polycykliska aromatiska kolväten) måste dock fastställas innan asfalten kan återvinnas eftersom halten PAH styr prövningsnivån och lämpligheten för återvinningen. Sammanfattningsvis gäller följande vad avser innehållet av PAH/ kg TS (torrsubstans) i asfalt:

 

  1. 16 PAH <70 mg/kg TS får återvinnas utan anmälan. 16 PAH avser sju PAH som är cancerframkallande samt 9 övriga PAH.
  2. 16 PAH 70- <300 mg/kg TS får inte återvinnas utan att en skriftlig anmälan lämnas in till miljönämnden.
  3. 16 PAH ≥ 300 mg/kg TS eller 7 PAH** ≥ 100 mg/kg TS är farligt avfall och får inte återvinnas eller bearbetas i asfaltkross och ska omhändertas som farligt avfall på ett miljömässigt godtagbart sätt. 7 PAH avser sju PAH som är cancerframkallande


Om ni är intresserade av att ta del av resonemanget om hur ovanstående riktvärden beslutats kan ni kontakta miljökontoret.

Meddela miljökontoret om det inför återvinning i anläggningsändamål kommer att krävas krossning, sortering eller lagring av avfallet, då det kan vara anmälningspliktigt.  Sådana åtgärder kan vara anmälningspliktiga även om miljönämnden bedömer att själva återvinningen i anläggningen inte är anmälningspliktig med hänsyn till risken (mindre än ringa risk, MRR) vid användningen.

Utfyllnader och andra anläggningar kan kräva mark- eller bygglov. Kontakta därför även samhällsbyggnadskontoret, sbk@sodertalje.se

Återvinning av avfall i anläggningsändamål som inte är anmälningspliktigt enligt miljöprövningsförordningen kan vara anmälningspliktigt enligt 12 kap 6 § miljöbalken om ändring av naturmiljön. Ändring av naturmiljön kan t.ex. vara att flertalet träd behöver fällas eller att ett annars orört naturområde fylls ut med schaktmassor. Sådan ändring av naturmiljön kräver ett så kallat 12:6 samråd och ärendet handläggs då av länsstyrelsen, stockholm@lansstyrelsen.se.

 

Meddela miljökontoret om det inför återvinning i anläggningsändamål kommer att krävas krossning, sortering eller lagring av avfallet, då det kan vara anmälningspliktigt.  Sådana åtgärder kan vara anmälningspliktiga även om miljönämnden bedömer att själva återvinningen i anläggningen inte är anmälningspliktig med hänsyn till risken (mindre än ringa risk, MRR) vid användningen. 

Utfyllnader och andra anläggningar kan kräva mark- eller bygglov. Kontakta därför även samhällsbyggnadskontoret, sbk@sodertalje.se.

Återvinning av avfall i anläggningsändamål som inte är anmälningspliktigt enligt miljöprövningsförordningen kan vara anmälningspliktigt enligt 12 kap 6 § miljöbalken om ändring av naturmiljön. Ändring av naturmiljön kan t.ex. vara att flertalet träd behöver fällas eller att ett annars orört naturområde fylls ut med schaktmassor. Sådan ändring av naturmiljön kräver ett så kallat 12:6 samråd och ärendet handläggs då av länsstyrelsen, stockholm@lansstyrelsen.se.

Miljökontoret får ofta information om utfyllnader via klagomål från invånare i kommunen och ofta gäller det utfyllnader där verksamhetsutövaren inte kontaktat miljökontoret på förhand. I de fall miljönämnden bedömer att det rör sig om bortskaffning av avfall kan krav på återställande eller föreläggande om att ansöka om tillstånd enligt deponeringslagstiftningen riktas mot verksamhetsutövaren. Återställandeåtgärder är ofta mycket kostsamma. Ta därför kontakt med miljökontoret innan en utfyllnad eller anläggning påbörjas.

För att miljönämnden ska kunna bedöma prövningsnivån eller tillåtligheten gällande användning av avfall i anläggningsändamål måste du som verksamhetsutövare kontakta miljökontoret så tidigt i processen som möjligt. Om anmälningsplikt råder så måste anmälan lämnas in senast sex veckor innan åtgärden planeras startas. Om anmälan inte är komplett kan den totala handläggningstiden bli längre än så.

Utfyllnader och andra anläggningar kan även beröras av bestämmelser som inte handläggs av miljökontoret, se rubriken andra bestämmelser kan bli aktuella.