Nyheter

På Naturskolan får elever lära sig om de globala målen

En klass åk 5 besöker Naturskolan

Naturskolan har funnits sedan 1985 och är en del av Naturcentrum på miljökontoret. Här besöker en skolklass Naturskolan.

2021-12-21

Södertälje Naturskola är en plats dit skolbarn åker och lär sig om naturen, utomhuspedagogik och hållbar livsstil. Utomhuspedagogen Michaela Jähnke har skrivit en krönika från terminens sista dag då en skolklass i årskurs 6 besökte Naturskolan och fick lära sig om de globala hållbarhetsmålen.

I tältkåtan har klassen samlats runt elden. Röken stiger sakta upp ur den frostklädda tältkåtan och eleverna har samlats här för att lära sig mer om de globala hållbarhetsmålen. Väggarna i tältkåtan pryds av ljuslyktor, de 17 globala målen och FNs flagga. Vid elden är det mysigt och lätt att fundera. Vad är egentligen ett hem och hur skulle vi känna om vi satt i rymden och stirrade tillbaka på vårt gemensamma hem jorden? Hade nationsgränser spelat någon roll? Kanske hade vi då insett att det bara finns en jord och att vi måste lära oss att samsas om den.

Dagen på Naturskolan handlar om de 17 globala målen för hållbar utveckling, om valen vi gör i vardagen och det gemensamma ansvar vi har för vår värld, våra medmänniskor och vår framtid. Den börjar runt elden där eleverna får höra en berättelse om en helt vanlig familj och deras vardag. De får fundera på vad i berättelsen som knyter an till vilka globala mål. Att både flickan och pojken i berättelsen går i skolan och att det där serveras skollunch går t.ex. att koppla till flera globala mål. Detta inser eleverna snabbt och det viftas glatt med flera av målen i luften.

Efter berättelsen diskuteras resursanvändning och ekologiska fotavtryck som ett mått på hur mycket resurser människor i olika länder använder. Eleverna får fundera på om de tror att det är rättvist fördelat. Det är det ingen som tror men alla blir väldigt förvånade när de får höra hur stora skillnaderna är. För att med kroppen få känna på hur stor skillnaderna är så springer eleverna en hållbarhetsstafett. Lag USA som har de största ekologiska fotavtrycken av lagen får springa tre stycken i taget med sammanknutna ben. Lag Sverige som har näst störst får springa två och två medan lag Afghanistan som har väldigt små ekologiska avtryck springer som vanligt. Högljudda skratt och hejarop hörs över gårdsplanen. Vinnare i denna hållbarhetsstafett blir givetvis Afghanistan. En elev tycker att det är orättvist och får snabbt svaret av en annan elev att det faktiskt inte är så rättvist i världen. Eleverna förklarar att det såklart är lättare att jobba med hållbarhet om man inte har så stora ekologiska fotavtryck och konstaterar att de rikare länderna behöver samarbeta för att komma i mål.

Efter den lärdomen förflyttar sig klassen upp i skogen. Där står en snurra med alla globala mål och runt omkring i skogen hänger de 17 målen, vart och ett prytt med en fråga om hållbarhet. Det gäller att i lag hinna först med att besvara alla 17 frågor. För att kunna leta mer effektivt har alla lag ett eget lockrop och när leken väl är i gång ekar lockropen genom skogen. Tävlingen är i gång och överallt hörs livliga diskussioner. Varför har vissa länder så stort ekologiskt fotavtryck? Vem är egentligen ansvarig för att vi når målen och hur kan man tänka hållbart när man handlar kläder?

Kombinationen av rörelse, tävling och reflektion är oslagbar. Eleverna tänder till och ut kommer många kloka svar och tankar. När en grupp har klarat alla 17 frågorna applåderas det högt och den vinnande gruppens lockrop ljuder genom skogen. KAAKAA KAAKAA KAAKA!

Efter ett kort firande rör sig klassen vidare till nästa station som är Naturskolans egen butik. Här får alla i klassen handla i tur och ordning. Varje vara som passerar tillbaka med korgen är värd en poäng. Handlar man däremot en vara som inte är bra för miljön så tutar miljöpolisen i en cykeltuta, slänger varan i soptunnan och förklarar varför. Poängen för dessa varor kan eleverna senare vinna tillbaka om de minns förklaringen. ”Titta efter svanen eller den där andra!” hörs kamraterna skrika i bakgrunden. När alla har handlat klart berättar eleverna om vilka konsekvenser varor med palmolja får på regnskogen, varför det är bättre att handla ekologiskt och varför man ska undvika engångssaker. De känner nu igen många miljömärkningar och kopplar det till de olika globala målen.

Som avslutning på dagen får eleverna göra en dragkamp för klimatet. I mitten finns jorden och mellan de olika sidorna en temperaturskala som sträcker sig från -1 grad (temperaturen innan industrialismen) till +2 grader (den övre gräns som sats vid COP21). De olika repen representerar olika val såsom t.ex. flyg, köttbulle, cykel och falafel. Sedan kommer en berättelse där Sune och hans familj ställs inför olika situationer och gör olika val. Vid varje val flyttas eleverna om. T.ex. då Sunes familj ska flyga till Thailand men pandemin sätter stopp och de istället tvingas att semestra i Eslöv dit de tar sig med tåg. Då flyttas en elev från flygrepet till tågrepet. Med liknande val flyttas eleverna fram och tillbaka och jorden rör sig över temperaturskalan. ” Men hallå, fattar ni inte att det inte alls är bra om vi vinner” ropar en av eleverna som står på den röda sidan och håller i repet märkt bensinbil som svar på lagets hejarop.

Tillslut lyckas klassen ändå rädda klimatet och hålla temperaturen på jorden under 1,5 grader. Alla hurrar tillsammans. Polletten har trillat ner och eleverna konstaterar att alla val, stora som små spelar roll och att alla kan göra någonting.

Som avslut på dagen samlas alla i ring och de får berätta om hur de kan göra skillnad och bidra till globala målen i sin vardag. En elev säger att han ska köpa mindre nya saker och mer second hand. En annan säger att hon ska köpa choklad utan palmolja och saker som har miljömärkning. En tredje ska se till att familjen blir bättre på att återvinna. När turen kommer till den sista killen i ringen är det svårt att komma på något som inte redan är sagt. Svaret blir ”Ja alltså allt man gör spelar ju roll så jag ska tänka efter mer, typ hur länge jag duschar och att inte slösa på saker och så.. men så ska jag också försöka vara glad över skolmaten. Det är ju faktiskt inte alla barn som får det eller ens får gå i skolan. Det borde alla få, det borde alla länder se till”.  Med de orden beger sig klassen mot bussen, och förhoppningsvis en mer hållbar framtid.