Nyheter omsorg och socialt stöd

Barnahus skapar trygghet för otrygga barn

2018-03-23

Att barn som misstänks vara utsatta för våld eller sexuella övergrepp får en rättssäker process, ett gott bemötande och vid behov krisinsatser i samband med polisförhör var en viktig anledning till att Södertälje kommun startade Barnahus för fem år sedan. Idag är verksamheten navet dit barnet och de myndigheter som berörs av ärendet kommer för att hålla förhör, följa förhör eller delta i möten.

2005 startade de första Barnahusen runt om Sverige. Initiativet kom från regeringen och uppdraget som gavs till Åklagarmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Rättsmedicinalverket och Socialstyrelsen var att de utredningar som görs i samband med misstankar om att ett barn har utsatts för brott skulle vara anpassade till barnen. Barnen skulle slippa slussas runt mellan olika instanser och upprepa sin berättelse för olika personer. Till skillnad mot andra länder, som enbart tar emot barn som misstänks utsatta för sexuella övergrepp, tar Barnahus i Sverige även emot barn som misstänks vara utsatt för eller bevittnad våld i nära relationer.

- Det här är absolut rätt väg att gå, säger Lena Sjögren, Bild på polisnalle.samordnare på Barnahus Södertälje, av flera anledningar. Att barnet ska få ett så tryggt omhändertagande som möjligt under processen ligger i allas intressen, oavsett lagstiftning, arbetsuppgift och fokus. Det i sin tur har ökat förståelsen för varandras arbetssituation, vilket leder till bättre samverkan. Sen har vi utmaningar när det kommer till sekretesslagstiftning och lagutrymme. Men med ökad förståelse minskar också fördomar och frustration, fortsätter Lena.

På Barnahus i Södertälje tar man emot barn upp till 15 år medan barn mellan 15 år och 18 år vanligtvis tas emot på polishuset. Sedan maj 2015 har Södertälje kommun ett krisstöd som tar vid efter att ett barn har varit på polisförhör, en insats som är ett enormt stöd till barnen och deras föräldrar. Under de två år som krisstöd har funnits har statistiken visat att endast ett fåtal barn har återaktualiserats för ny utredning, vilket tyder på att krisstöd kliver in i ett läge när föräldrar är mottagliga för att ta emot hjälp och stöd trots den många gånger omtumlande situation de befinner sig i.

- Ett ärende inleds ofta med att en socialsekreterare som fått in en anmälan från till exempel skolan eller förskolan, hör av sig till mig för att diskutera hur vi kan gå vidare, berättar Lena. Jag har i min roll som samordnare ansvar för att kalla till samråd. Till samrådet kallas vanligtvis berörd socialsekreterare, åklagare och polis och här diskuterar vi hur vi ska gå vidare i ärendet, när ett förhör kan ske och om vi behöver utse en särskild företrädare, som ska se till att barnets rättigheter tas tillvara under förhöret. Föräldrarna får ingen information i det här läget, säger Lena.

När det är dags för förhör hämtas barnet vanligtvis på skolan eller förskolan av den särskilda företrädaren. En trygghetsperson, som känner barnet väl – till exempel en lärare, eller en fritidsledare - följer oftast med barnet. Väl på Barnahus möter de förhörsledaren, som är polis och den som ansvarar för att hålla förhör med barnet. Alla andra inblandade sitter i ett angränsat rum och följer förhöret via video-länk.

- Vi erbjuder en lugn och fridfull miljö för barnet, men också för förhörsledaren, berättar Lena. Gardiner och tyger ramar in och skapar en ombonad känsla, tillsammans med stora sköna mattor och behagliga färger på väggarna. Här ska det kännas som att komma hem till någon, varmt och vänligt. Under mötet finns heller inga andra i lokalen än förhörsledaren och de som har direkt koppling till det aktuella fallet, fortsätter Lena, men vanligen behöver inte barnet se eller träffa dem utan de har tagit plats i medhörningsrummet när barnet kommer till oss.

- Även förhörsledaren har hjälp av miljön, här finns inget som kan trigga barnet vilket kan göra det lättare för dem att skapa en kontakt med barnet.

Förhöret spelas in för att barnet ska slippa återupprepa sin berättelse flera gånger för olika personer. Under förhöret kan alla andra inblandade också be förhörsledaren ställa frågor de vill ha svar på. Videoinspelningen används i en eventuell rättegång.

  Bild på medlyssningsrum.

Både polis, åklagare och socialtjänst har trots olika arbetsuppgifter med olika fokus samma mål – att barnet ska må bra och skyddas och få sina rättigheter tillgodosedda.

- På det här viset anpassar vi myndigheter oss efter barnets behov av stabilitet och trygghet, säger Lena. Vi kommer till barnet istället för som tidigare, tvärtom. Det bidrar även till att skapa en rättssäker och trygg handläggning från socialtjänsten och polisen, som driver parallella utredningar kring den aktuella händelsen.

Efter förhör diskuterar åklagaren och socialtjänsten igenom vilka uppgifter som får användas och hur de kan användas. Samtidigt avgör åklagaren om åtal ska väckas eller om förundersökningen ska läggas ned. Socialtjänsten avgör om barnet ska omhändertas eller om barnet kan åka hem till föräldrarna. I de fall åklagaren bedömer att föräldrarna är misstänkta tas de in för förhör, om det finns risk för ytterligare övergrepp kan de även bli frihetsberövade.

- Fram till förhöret finns en handlingsplan som alla parter rättar sig efter, vad som händer efter förhöret beror på vilka uppgifter som kommer fram. Till exempel kan åklagaren besluta att barnet behöver genomgå en läkarundersökning, berättar Lena. Men oavsett vad som kommer fram så kopplar vi in krisstödet som gör ett hembesök samma kväll som barnet har förhörts för att ge stöd och hjälp till barnet att berätta för föräldrarna vad som har hänt under dagen och stötta föräldrarna i att inte skuldbelägga eller straffa barnet.

Att polis och socialtjänst måste samverka är glasklart, det handlar om barnets rättssäkerhet. Fördelarna är många, men framförallt innebär det tätare samarbetet att respektive världsbilder möts och möjliggör att bryta upp cementerade föreställningar om varandra till förmån för en ökad kunskap om våra respektive kompetensområden. På så vis kan vi närma oss varandra och föra diskussioner på ett fördjupat plan.

- Det övergripande syftet förenklar för oss att hantera de rigida sekretesskraven som vi har inom våra respektive områden, men visst finns det utmaningar. När vi arbetar tätt ihop sänker man gärna garden, det måste vi vara observanta på.

- I framtiden hoppas jag att vi kan fortsätta utvecklas inom de områden som behövs för att polis och socialtjänst ska kunna göra så bra utredningar som möjligt. Dessutom behöver vi få till stånd en bättre samverkan med landstinget. Dels saknar vi deras perspektiv och kunskap, dels skulle en samverkan underlättar vidare vård för barn som behöver det.