Promenadparken

Offentliga parker skulle erbjuda möjlighet till ett trivsamt familjeliv i staden och hälsosamma promenader. Promenader var populärt och ansågs befrämja en god hälsa, precis som idag. I parken kunde man promenera och umgås, kanske sitta på en parkbänk och lyssna på en konsert i parkens paviljong.

Utmed parkens kanter var det vanligt med raka trädrader och staket. Parkerna hade pampiga entréer, vindlade gångar och prunkande rabatter. Där fanns stora runda rabatter, så kallade tapetgrupper. Tapetgrupperna hade många plantor planterade tätt tillsammans till ett komplicerat mönster.

Biborgpaviljonen i parkens mitt byggdes på 1890-talet. Den är flyttad från Mälarbrons östra sida och skänktes till museet på 1970-talet då S:t Ansgars församling uppförde sin kyrka på platsen. 

Postcard of the city park seen from the railway station around the turn of the century in 1900.

Like many other cities in Sweden, at the end of the 19th century, Södertälje built parks for the public to visit.

The public park would offer the opportunity for a pleasant family life in the city and healthy walks. Walking was popular and was considered to promote good health, just like today. In the park, you could walk and socialise, maybe sit on a park bench and listen to a concert in the park's pavilion.

The parks had grand entrances, winding pathways and lavish flowerbeds. Large round flowerbeds were popular. They had many plants planted close together to make a complicated pattern. Along the edges of the park, straight tree rows and fences were common.