Arbetarbostaden 1915
Dela
Rummet innanför köket. Soffan kan dras ut till en säng på kvällen.
Huset på Torekällberget har sitt ursprung på Mälargatan 4 i centrala Södertälje. Det 1700-talsbyggda bostadshuset flyttades hit 1969 och visar idag hur en arbetarfamilj kunde bo och leva år 1915.
Wahlströms stadskarta över Södertälje, med röd markering där huset har stått.
Huset på ursprunglig plats vid Mälargatan 4, Södertälje. Fototid: tidigt 1900-tal. Fotograf: Bernard Lundgren.
Läs mer
Om byggnaden expand_less expand_more
Huset låg ursprungligen vid Mälargatan 4 i centrala Södertälje, mitt emot S:t Ragnhilds kyrka och med tomten sträckande sig ner mot kanalen. Boningshuset låg ut mot gatan, medan trädgårdar och täppor bredde ut sig nedanför.
Huset uppfördes någon gång under 1700‑talet, även om det exakta byggåret är okänt. Det är ett mindre timmerhus i två våningar som panelades under 1800‑talet. Troligen hade huset två våningsplan redan från början, med en lägenhet på varje våning. Ingången låg – precis som idag – vid gaveln. På bottenvåningen låg de tre rummen i rad: förstugan med ingång till köket, därefter ett rum och längst in en oeldad kammare.
Murmästare Tjäders gård på 1860‑talet
År 1860 köpte murmästare Tjäder huset efter att den tidigare ägaren, pigan Christina Wahlström, avlidit. Han bodde inte själv i gården utan hyrde ut bostäderna. Samma år flyttade Anna Lovisa Jansdotter Berg, 36 år, in tillsammans med skomakaren Nils Petter Hägglund, 32 år. Anna Lovisa hade två barn från ett tidigare äktenskap – Carolina och Anders – och paret fick tillsammans döttrarna Hilda Selma och Lovisa. Den yngsta, Lovisa, avled tragiskt redan som spädbarn i ”medfödd lungsot”.
På tomten fanns vid denna tid tre byggnader: boningshuset, ett uthus med två vedbodar samt ett timrat fähus med plats för tre kreatur och en foderskulle. Bostaden omfattade fyra uppvärmda och två kalla rum, två förstugor, en tillbyggd visthusdel samt en källare med svale. Mot kanalen låg husets odlingsytor.
Glasmästargården på 1920‑talet
I början av 1920‑talet öppnade glasmästare E. G. Johannesson ett glasmästeri i övervåningen. Under denna period kom huset därför att kallas ”Glasmästargården”.
Flytten till Torekällberget
När ett nytt församlingshem skulle byggas vid S:t Ragnhilds kyrka beslutades att huset skulle bevaras. I februari 1969 monterades det ned och flyttades till Torekällberget, där det idag är en del av museets historiska stadsmiljö.
Södertälje 1890 – 1915. Industristaden växer fram expand_less expand_more
Södertälje blir industristad
Under 1890‑talet etablerades många nya industrier i Södertälje. Den lilla bad- och hantverksstaden, som tidigare bara haft några få fabriker, utvecklades snabbt till en växande industristad. Befolkningen ökade kraftigt. Mellan 1896 och 1900 steg antalet invånare med femtio procent och nådde nästan 7 000 personer. År 1915 hade staden omkring 15 000 invånare, varav majoriteten tillhörde arbetarklassen.
Bland de största arbetsplatserna fanns Jutevävsfabriken, Centrifugen, Scania‑Vabis och Södertälje verkstäder. Astra grundades 1909 och blev också en viktig del av industrilivet.
Bostadsbrist och trångboddhet
Den snabba inflyttningen ledde till stor bostadsbrist. Många familjer tvingades bo trångt, ofta i ett enda rum och kök oavsett familjestorlek. Det var också vanligt att ta in inneboende för att få ekonomin att gå ihop.
I många hushåll arbetade både mannen, kvinnan och de äldre barnen utanför hemmet. Jutevävsfabriken anställde många kvinnor och barn, medan Scania‑Vabis och Södertälje verkstäder hade flest manliga arbetare.
Låga löner och långa arbetsdagar
Lönerna för industriarbetare var låga. År 1900 tjänade en man vid Jutevävsfabriken 25 öre i timmen, en kvinna 18 öre och en yngre arbetare 14 öre. En liter mjölk kostade samtidigt 15 öre. En välbetald manlig arbetare vid Vabis kunde tjäna omkring 40 öre i timmen.
Arbetstiden var lång: tio timmar om dagen på vardagar och sex timmar på lördagar.
Arbetarrörelsen växer fram
Vissa arbetsplatser hade egna sjukkassor, men ofta organiserade sig arbetarna själva i sjuk‑ och begravningskassor. Den första fackföreningen i Södertälje var Typograferna, som bildades 1885. Mellan 1895 och 1898 tillkom fackföreningar för jutarbetare, metallarbetare, målare, bagare, murare samt grov- och fabriksarbetare. År 1898 var över 300 arbetare fackligt anslutna.
Första världskriget och dyrtider
När första världskriget bröt ut 1914, trots att Sverige stod utanför kriget, försämrades levnadsstandarden snabbt. Matbristen och de stigande priserna gjorde vardagen svår för många. Lönerna följde inte med i utvecklingen, och flera arbetare ansökte om dyrtidstillägg för att klara de höjda kostnaderna. Hungerdemonstrationer och protester förekom över hela landet. I Södertälje riktades kritiken bland annat mot badgäster som ansågs köpa upp maten på torget. Ransonering infördes, och många klagade på att tilldelningen inte räckte till.
Småbarnsmamman Anna Maria Roos från Södertälje berättade så här om mjölkransoneringen 1916:
”När min flicka föddes 1916 då blev det ransonering på mjölk. Då fick jag en liter mjölk för henne, men de andra barnen fick jag inget för. […] Och så skulle man få lite skummjölk i månaden. Somliga fick och somliga fick inte och hade man tre ungar […] var det inte så ofta som man kunde gå och ställa sig i kö.”
Kampen för rättigheter
Samtidigt nådde viktiga sociala reformer sin kulmen. År 1918 beslutade riksdagen om allmän och lika kommunal rösträtt från 23 års ålder. Året därpå infördes lagen om åtta timmars arbetsdag – en av arbetarrörelsens stora segrar.
Hemma i arbetarhemmet år 1915 expand_less expand_more
År 1915 – ett arbetarhem i Södertälje
Bostaden är rekonstruerad med hjälp av fotografier och intervjuer, och möbler samt husgeråd kommer från olika håll i Södertälje. Här har vi skapat ett hem för en arbetarfamilj som inte hörde till de allra fattigaste, utan hade råd med stoppade möbler, finare textilier och fotogenlampor. Kanske hade en eller båda föräldrarna en fast anställning på någon av stadens fabriker.
Hemmet ligger på bottenvåningen och består av ett rum och kök samt en liten kammare. Det trånga köket används hela dygnet. Några av barnen sover i kökssoffan, medan föräldrarna delar en bäddbar soffa i rummet innanför. De äldre barnen sover i utfällbara sängar. Under det tidiga 1900‑talet började massproducerade prydnadssaker bli vanliga, och många arbetarfamiljer sparade till små föremål som kunde göra hemmet vackrare. Den lilla kammaren längst in saknar eldstad och kan bara användas under sommarhalvåret.
Elektricitet finns ännu inte indragen i huset. I Södertäljes centrala delar får hushållen el först 1918. För att hålla värmen eldar familjen i järnspisen i köket och i kakelugnen i rummet. På kvällarna är det fotogenlampor som lyser upp hemmet. Vattnet hämtas från en pump på gården och förvaras i en hink i köket. Utedassen ligger också på gården. Maten lagas på vedspisen, och vanliga vardagsrätter är sill och potatis, gröt, ärtsoppa, rotmos och hårt bröd.
I rummet innanför köket står familjens symaskin – en Singer från tidigt 1900‑tal. På 1860‑talet började flera svenska verkstäder tillverka symaskiner, och efterfrågan växte snabbt. Trots att de var dyra gick de att köpa på avbetalning, och de blev en viktig investering. En symaskin gjorde det möjligt att ta hem sömnadsarbete och gav välbehövliga extra inkomster.
Barnens vardag
Spår av familjens barn syns i hela hemmet – några plagg, en docka, en trähäst, skolböcker. I trångboddheten försökte barnen hitta små egna platser:
”Nedersta lådan i chiffonjén var min låda, där hade jag mina saker.”
”Jag hade hörnet under och bakom mammas symaskin.”
Leksakerna är ofta hemgjorda. Barnen leker med trasdockor, trähästar, kulor och bollar – eller använder ett klädstreck som hopprep. De flesta lekar sker utomhus: sten, knappsnurra, hoppa hage, kull, blindbock, bro bro breja och katt och råtta. De äldre barnen tar hand om de yngre.
De minsta barnen går i barnkrubba, dåtidens motsvarighet till daghem. Krubborna tog emot barn mellan ett och sju år och hade öppet från tidig morgon till kväll. År 1915 finns två barnkrubbor i Södertälje: en vid Jutevävsfabriken i Snäckviken och en på Oxbacken, den senare driven av en välgörenhetsförening.
Barn i skolåldern har ofta sysslor hemma – bära in ved, hämta vatten, passa småsyskon eller göra ärenden. På eftermiddagarna arbetar de som springpojkar, och under skolloven har de förvärvsarbete.
När de äldre barnen gått ut den sexåriga folkskolan börjar de arbeta tio timmar om dagen i någon av stadens fabriker. Företagen anställer gärna barn för enklare uppgifter, eftersom deras löner är lägre. För många arbetarfamiljer är barnens inkomster helt avgörande för försörjningen.
In English
The workers home expand_less expand_more
The house dates from the 18th century and has been on Mälargatan 4 in Södertälje. When the house was built, it was a workshop and home for a craftsman family. This is how most craftsmen lived and worked in Södertälje before the 1850s. In the late 1800s, these houses often became apartment buildings for one or more working families. The downstairs apartment is today furnished as a residence for a working family in 1915.
In the 1890s many industries were established in Södertälje. From being a spa resort and a craft town with only a few industries, Södertälje became a growing industrial city.
In 1915, Södertälje had close to 15,000 inhabitants. Most of them now belonged to the working class. Major workplaces were Scania Vabis, Jutevävsfabriken, Centrifuge and Södertälje workshops. Astra was founded in 1909.
Many people moved to Södertälje in the hope of work. There was a shortage of housing and they had to crowd together. A room and kitchen were standard for a working family regardless of the size of the family.
In the apartment lives a working family that is not among the poorest. Maybe the parents have permanent employment at one of the factories in the city.
The kitchen is used around the clock and a couple of children have their sleeping space in the kitchen sofa. In the room inside, the parents sleep in a sofa bed and some of the children in folding beds. The small chamber at the far end has no fireplace so it is only used during the summer months.
To get heat, the family fires in the iron stove in the kitchen and in the stove in the room. Photogen lamps illuminate the rooms in the evening. Water is collected from a pump in the yard and stored in a bucket in the kitchen. It is also in the yard that the outhouse is located. The food is cooked on the stove in the kitchen. Everyday food is herring and potatoes, pea soup, root mash and hard bread.
In the room inside the kitchen is a sewing machine. It is a Singer from the early 1900s. The sewing machine was very expensive, but it could be bought on installment and it has provided the opportunity for important extra income.
Here and there in the home are traces of the children in the family. Children who live in such a tight space often try to find their own nook. They have home-made toys such as rag dolls, wooden horses, balls, balls and jump ropes. The kids play a lot outside. The older siblings take care of the younger ones.
The children in this home must start working early. After school and on leave, the boys work as messengers at the shops. The older children who have left the 6-year elementary school work ten hour days at one of the factories.
Foto över huset på ursprunglig plats. Fototid: mitten av 1900-talet.