Råbygården - Inredd som bondgård 1860

Museets bondgård kallas Råbygården efter bostadshuset som kommer från Råby by i Grödinge, Botkyrka. Bostadshuset är från 1770-talet. Kring bostadshuset ligger uthus, bodar och fähus som kommer från olika delar av Sörmland. Tillsammans bildar de en gårdsmiljö så som den kan ha sett ut på mitten av 1800-talet. Bostadshuset är inrett så som det kan ha sett ut när Per Jansson och Christina Catharina Holwastersdotter bodde där 1860.

Råbygården med enbart karta webb.jpg

Kartan visar var husen runt mangården har stått på ursprunglig plats.

Råbygården med prickar webb.jpg

Nr 1. Bostadshuset från Råby by.
Nr. 2. Redskapsbod från Över Eneby.
Nr 3. Svalgångsbod från Näs
Nr. 4. Stolpbod från Tingstaden.

Läs mer

Om familjen på Råbygården

Bonden Erik Johansson byggde Råbygården mellan 1776–1777 efter att Eriks far låtit dela de gamla ägorna. Eriks bror ärvde en del av marken och det gamla bostadshuset. Erik ärvde den andra delen och byggde Råbystugan på sin del av marken. Två år senare gifte han sig med Anna Johansdotter. En blå dragsoffa från Erik och Anna står kvar på Råbygården idag. Den är märkt med deras initialer, EIS AID Anno 1788.


Anna och Erik fick tre barn ihop, Johan, Anna Christina och Catharina. Johan dog samma dag som han föddes. Den äldsta systern Anna Christina gifte sig med en son till kyrkvaktmästaren i Österbröta som hette Holwaster Persson och de två tog över Råbygården. Den yngre systern gifte sig med Holwasters bror Jonas och de i sin tur tog över kyrkvaktmästarens gård i Österbröta.
Anna födde tre barn, men inget överlevde det första året. Hennes syster Catharina och svåger Jonas fick däremot flera barn som överlevde. Efter femton år tog Anna och Holwaster därför en av Jonas och Catharinas söner som fosterson och arvtagare till gården. Sonen hette Per och var då tio år.
När Per var tolv år fick han oväntat ett styvsyskon. Anna och Holwaster hade tillslut fått en dotter som överlevde. Hon döptes till Christina Catharina Holwastersdotter. Därmed blev Per arvlös eftersom arvet i sin helhet gick till det biologiska barnet när ett sådant fanns. Det hela slutade med att de båda styvsyskonen (och kusinerna) gifte sig med varandra och tog över gården tillsammans.


Christina och Per fick fyra barn tillsammans, Jan Erik född 1844, Anna Catharina född 1847, Anders Petter född 1850 och Maria Christina född 1854. Den äldste sonen Jan Erik dog när han var 32 år gammal så det blev den yngre sonen Anders Petter som tog över gården.

1892 gifte sig Anders Petter med en flicka från granngården Ekbacken som hette Hilda Charlotta Andersson. Då var båda föräldrarna döda. Bara en månad efter giftermålet föddes sonen Carl Julius.

 

Flytten

Anders Petter dog när Carl Julius bara var 22 år gammal och Carl Julius tog över gården 1914. Då ville han ha ett modernare hus. 1921 övergavs stugan efter att ha varit familjens bostad i 144 år, men huset revs inte utan såldes till Östra Sörmlands Kulturhistoriska Förening.


"Jag hade tillfälle att bese flera byggnader av stort kulturvärde. En sådan finnes i Råby, Grödinge. Denna byggnad vore väl värd att räddas och fylla en plats i ett blivande Södertälje-Skansen!", skrev doktor Sjögren år 1922, medlem i ÖSKF.


Sju år senare var det dags. Timret transporterades från Grödinge till Torekällberget vintern 1929 och Råbystugan stod klart till invigningen av Torekällbergets friluftsmuseum i juni samma år.

Rundvandring i bostadshuset 1860

Året är 1860. På gården bor Christina Holwasterdotter och Per Jansson med sina barn Maria 5 år, Anders 9 år, Anna 12 år och Jan 15 år. Med dem bor pigorna Anna Ersdotter 19 år och Maria Norling 18 år, samt drängarna Carl Larsson 28 år och Johan Andersson, 30 år.

Till gården hör både åker, äng och betesmark. Familjen har också djur. En häst, två oxar, fyra kor, en kviga och en kalv, nio får, fem grisar och fem höns.

Till gården hör flera byggnader. Där finns boningshuset som kallas mangården. De har också en ladugård med stall, ett hönshus och flera bodar för förvaring av spannmål och andra matvaror. De har även vedbod, utedass och brygghus.

 

En rundvandring i Råbygårdens bostadshus

Föremålen kommer från olika hem i Grödinge eller Sorunda socken. Ett par av föremålen är ursprungligen från Råbygården.


Dagligstugan

Rummet till höger när du kliver in från gårdsplanen kallas dagligstugan eller vardagsstugan. Dagligstugan är hemmets samlingspunkt. Här lagar och äter familjen mat. En hel del arbete sker i dagligstugan och här samlas alla efter arbetet. Här finns också sovplatser för hela familjen på vintern.

I hörnet står en öppen spis där maten lagas i en gryta på tre ben. I den tunga stekpannan av järn gräddas bland annat pannkakor och rårakor. Spisen med den öppna elden ger också värme och ljus under den kalla årstiden. Vanligtvis är det bara eldstaden som är ljuskälla på vintern, så det kan bli ganska mörkt i rummet.

Mycket ved går åt till matlagning och uppvärmning. Att hugga och bära in ved är en dryg uppgift. Innan läggdags täcks glöden noga över av ett lager aska. Om lite glöd finns kvar morgonen efter kan elden lättare väckas igen.


Exempel på mat en vanlig dag från Anna Gustafson, Grödinge, född 1862:

Frukost kl 7 – Kaffe, potatis och strömming (kokt eller stekt)
Middag kl 12 – Potatis, stekt fläsk och en vällingstår.
Aftonvard kl 4-5 - Ost, smör, bröd och svagdricka
Kvällsvard – kl 7 - Grötgryta med mjölk till.

Gröten görs oftast av rågmjöl och vatten som äts med antingen mjölk, sirapsvatten, svagdricka eller lingonmos. Gröt äts varje kväll. Blir det något över steks den i flott dagen efter och äts som den är. Till dryck brukar det bli svagdricka, brännvin, kaffe, vatten, sur mjölk eller öl.

På takstänger i taket hänger torkat bröd. Brödet bakas i den öppna spisens bakugn. Bakugnen används bara några gånger per år, sedan hängs brödet att torka i taket. På stängerna hängs också fuktiga kläder som behöver torka.

Till höger om dörren står ett köksskåp som har tillhört Råbyfamiljen från början. Det kallas fruntimmersskåpet. Där förvaras mat, bestick och serveringkärl. I hörnet finns också en fathylla där faten förvaras öppet. Framför skåpet står en stor koppartunna som är en vattenbehållare. Vatten bärs in i hinkar från gårdens brunn.

Längst in i rummets båda hörn står två skåpsängar. Skåpsängar är vanliga sovmöbler i Sverige vid den här tiden. Den blå skåpsängen kommer från Sundby i Sorunda och har måleri från årtiondena runt 1850. Den bruna sängen kommer från Råbys grannby, Igelsta.

I sängen ligger några av gårdens dyrbaraste ägodelar, vilket är textil- och sängutstyrseln. Förhängena viks en aning åt sidan så att bädden med alla textilier blir väl synlig för besökande. Lakan sparas till finare tillfällen. Familjen ligger på bolster och madrasser, stoppade med halm. Till täcke under den kallare delen av året använder de ylle- och trasryor. På sommaren sprättas fällen bort, för då räcker det med ylletyget.

Det är för dyrt och besvärligt att värma husets alla rum året runt. På vintern sover därför alla i vardagsstugan. Framför det högra fönstret finns en utdragssoffa. Där kan några av barnen och tjänstefolket sova under den kalla årstiden. Föräldrarna och de minsta barnen sover i någon av de väggfasta sängarna.

På sommaren används rummen på övervåningen som sovrum. Barn, pigor och drängar kan också sova i bodar och på loft.

Anderstugan

Rummet direkt till vänster om trappan när du kliver in från gårdsplanen kallas Anderstugan, eller ”det andra rummet”. Det är det rum som i motsats till dagligstugan inte används till vardags.

För det mesta är det ett förvaringsrum, men när det ska bli kalas dekoreras de nakna timmerväggarna med textilier eller bonader. Då förvandlas det till ett festrum. Festborden vid den här tiden brukar vara enkla. Man tar bräden och ställer dem på bockar, sedan täcks de provisoriska borden med vackra linnedukar. Även taket dekoreras. Spår av takdekorationen syns i taket. Ungefär mitt i taket finns blekgröna bladslingor och röda blommor målade mot en vit botten.

När någon dör på gården ställs kistan med liket i anderstugan. Före begravningen ska helst alla i byn beskåda liket. Det kan vara runt 30 – 40 personer som trängs i rummet.

Den döde tvättas, kammas och kläds i linne. Kroppen är svept i lakan. En psalmbok läggs under hakan så att munnen hålls stängd. Mynt läggs på ögonlocken så att de ska hållas slutna. Hackat enris ligger på golvet runt kistan. Kistan pryds med svart tyll. Vita lakan hängs för fönstren.

Övervåningen

De två större rummen på övervåningen har öppna spisar och den lilla kammaren har en murad kakelugn utan kakel som troligen sattes in mot slutet av 1800-talet. Trots att det finns eldstäder, så används de sällan på vinterhalvåret. Övervåningen används som sovrum endast på sommarhalvåret.

Vi sekelskiftet 1900 ersätter rummet till vänster anderstugan som festrum. Rakt fram vid gavelväggen står en marinblå utfällbar säng, en så kallad fållbänk med vita blåmarmorerade speglar. Den har troligen hört till husets byggare Erik Johansson och Anna Johansdotter eftersom den är märkt med deras initialer.

I den lilla kammaren mellan de båda rummen står en säng från gården Fårbrink i Härad socken i Sörmland. På bordet ligger några biblar.


I rummet till höger om trappan står två skåpsängar. I rummet finns också textilredskap av olika slag, bland annat en vävstol. Den vanliga placeringen av vävstolen är annars i vardagsstugan en trappa ner.

Om förrådshushållning

De flesta bondgårdar i Sverige på 1860-talet var i princip självhushållande. Det innebar att de boende på gården tillverkade det mesta som de behöver själva av både mat, redskap och kläder. Ett fåtal saker kunde de inte producera själva. Stadsresor förekom minst en gång i månaden för att sälja produkter från gården och köpa sådant som behövdes. På Södertörn åkte bönderna till Södertälje eller Stockholm för att sälja och handla.


Bönderna åt av gårdens produkter och av jakt och fiske och plockade bär i skogen. Därför var inte maten lika varierad som idag. De åt framför allt mycket mer mjölmat, såsom gröt och bröd. Under 1800-talet spreds bruket att äta potatis och i Sverige fick potatisen en stor betydelse.

Sommar och höst var en tid för produktion av förnödenheter. Säden skördades och maldes till mjöl. Höet togs in till djuren så att det skulle räcka hela vintern. Potatis, rotfrukter, frukter och bär skördades. Djuren slaktades också på hösten. Av all slakt och skörd lade bönderna upp stora matförråd som sedan skulle räcka hela året. För att maten skulle hålla så länge kunde den till exempel torkas, saltas, rökas eller syras. Bröd bakades bara en eller två gånger om året, sen hängdes brödet upp för att torka. När brödet skulle ätas blöttes det upp i vatten eller soppa.


Matförråden förvarades i så kallade visthusbodar. Mjöl, gryn och ärtor förvarades i tunnor, lårar och säckar. Kött, fläsk och fisk saltades ner i stora kar eller i mindre bunkar. Korv och annat rökt kött hängdes i taket, liksom palten som tillverkades av blodet från grisslakten. Brödkakor hängdes på stänger i taket för att torka. Socker måste köpas, så hellre hade man bin och fick honung som också förvarades i visthusboden. I visthusbodarna förvarades också smörbyttorna och där fanns en råttsäker hylla för osten. På hyllor stod burkar och krukor för lingon och andra bär.


Barnens arbete

Barnen måste tidigt lära sig bondgårdens sysslor. Deras arbete var dels en nödvändig arbetsinsats, dels en yrkesintroduktion. När de gifte sig skulle de vara fullärda. Barnen lärde sig ofta sina sysslor och om livet och dess traditioner av de äldre generationerna, som hade mer tid med barnen än föräldrarna.
Att passa småsyskon, gå ärenden, valla djur, hämta ved och plocka bär var vanliga sysslor för barnen. Arbetsuppgifterna var strikt uppdelade efter manliga och kvinnliga sysslor. Flickorna fick lära sig husligt arbete, såsom matberedning, spinna och väva lin och ull, sköta korna och smådjuren samt att mjölka. Pojkarna fick följa männen på åker och äng, på logen och i skogen och lära sig tillverka och laga redskapen.

Åker, äng och betesmark

Till Råbygården hörde åker, äng och betesmarker. Gårdens jordbruk byggde på ett nära samspel mellan djurskötsel och åkerbruk.
Med äng menas slåttermarken som slogs med lie för att ge vinterfoder åt djuren. Tillgången på vinterfoder var avgörande för hur många djur som gården kunde hålla. Antalet djur bestämde i sin tur hur mycket gödsel som fanns till åkrarna. Åkern kunde inte vara större än att det fanns tillräckligt med kreatursgödsel till den.


I Råby på mitten av 1800-talet fanns ängarna i anslutning till åkermarken nära gården. Slåtterängarna och betesmarkerna var betydligt större än åkern. Råbygården hade drygt fem hektar åker, medan ängen var på mer än fjorton hektar, nästan tre gånger så stor. En hektar motsvarar ungefär två fotbollsplaner.


Troligen odlade de framför allt råg på åkern, men också ärter, rovor och potatis. För att låta jorden återhämta sig lät de varje år hälften av åkerfältet ligga i träda. Det odlingssystemet kallas tvåsäde. På trädan fick djuren gå på bete.


Djuren betade annars mest i utmarken, medan hästar och ungdjur fick gå i hagarna närmare gården. Åkern och ängen kallades inägor. Inägorna skildes med hjälp av gärdesgårdar från utmarken, som var skogsmarken. Gärdesgårdarnas funktion var att stänga ute djuren som betade i skogen, så att de inte trampade in och åt av grödor och ängshö på åker och äng. Skogen var gles då den var hårt betad av djuren och nedhuggen för att få ved och timmer.


Råbygården var en del av en by med flera gårdar. 1840 genomfördes Laga skifte i Råby by. Under loppet av 1800-talet förändrades sedan jordbrukslandskapet mot ett mer modernt jordbruk och jordbrukslandskap. 

Fakta om byggnaderna

Bostadshuset från Råby by

Råby mangård webb.jpg
Bostadshuset är ett timmerhus som byggdes som en vanlig parstuga i en våning år 1776-1777. Taket var troligen täckt med torv när huset byggdes. 

Parstugor har en genomgående förstuga eller hall i mitten, en dagligstuga på ena sidan och en anderstuga på den andra sidan. Vardagssugan var kök, vardagsrum och sovrum. Anderstugan användes till fest och begravning och var annars förråd.

Övervåningen byggdes till på 1800-talet. Först byggdes det västra rummet och mellanpartiet, och då flyttades ingångsdörren för att ge plats åt trappan. Det östra rummet byggdes senare, omkring 1850 och samtidigt täcktes taket med tegel, så som det har idag.

Huset flyttades till Torekällberget 1929.

 

 

Redskapsbod från Över Eneby

Över Eneby redskapsbod webb.jpg

I den avlånga boden från Över-Eneby, Överjärna socken förvarades redskap. Vid ena gaveln finns ett dass.

Redskapsboden har faluröda timrade väggar och spåntak. Den långa boden inrymmer tre separata förvaringsutrymmen. Huset har byggts på efterhand. I en stock i den äldsta delen finns inristat ”1739”.

 

Byggår okänt. Flyttades till Torekällberget 1931.

 

Svalgångsboden från Näs

Råbybod webb.jpg

Boden från Näs, Turinge socken har två våningar vilket var vanligt för visthusbodar. Hustypen kallas loftbod, eller svalgångsbod efter balkongen, den så kallade svalgången på det övre planet. En utvändig trappa leder upp till svalgången. Svalgången förbinder de två rummen.  

På det övre planet förvarades textilier. På det nedre planet förvarades torkad och saltad mat, spannmål och mjöl.  

Byggnaden har timrade faluröda väggar och spåntak. Spåntak blev vanliga på 1800-talet, när tillgången blev större på billig spik. Spåntak ersatte ofta äldre torv- och brädtak.

Byggår: okänt. Flytt till Torekällberget: 1930.


Stolpbod från Tingstaden

Stolpbod webb.jpg

Boden från Tingstaden, Turinge socken är en stolpbod. Stolpbodar har underreden av stockar, stenar och stolpar som ska göra det svårt för råttor att klättra upp. 

Tingstadboden är en ovanlig typ av byggnad. Troligen den enda bevarade i sitt slag i Södermanland. Stolpboden liknar dem i norra Sverige, men med kortare stolpar. 

I boden förvarades mjöl, spannmål, torkad och saltad mat.

Boden har faluröda timrade väggar och spåntak.


Byggår okänt. Flyttades till Torekällberget 1931.

 

 

Bastu från Andervik

Bastunjpg.jpg

I en hage en bit bort från bostadshuset står Råbygårdens bastu. Bastur stod ofta en bit från gårdens övriga hus på grund av brandfaran. Den användes för att torka korn till malt och att torka lin, kött och fisk.

Bastun stod ursprungligen i Andervik, Vagnshärads socken.

Inne i bastun finns en ugn för uppvärmning. I den andra delen finns en hylla, en så kallad lave, där det som skulle torkas lades. Byggnaden har ingen rökgång eftersom den varma röken som fyllde rummet användes för torkningen. Röken fyllde hela rummet vid eldning och sipprade ut mellan stockarnas springor.

Byggnaden är ett timrat hus med ett flackt tak täckt av torv på ett underlag av brädor och näver. Torvtak har en lång tradition i Sverige medan tegeltak blev vanliga på landsbygden först på 1800-talet.

Byggår: okänt. Flyttades till Torekällberget: 1932

 

Karta bastun webb.jpg

Pricken visar var bastun stod innan den flyttades till Torekällberget.

 

 

 

Ladugården från Söder-Eneby

Ladugård Råby i Sorunda webb 025.jpg
Ladugården på ursprunglig plats i Söder-Eneby innan flytten.

Det som idag är hönshus på Torekällberget var förut en del av en ladugård, flyttad från Söder-Eneby i Sorunda. Vid en brand 1979 förstördes större delen av huset. Endast den del som idag är hönshus kunde räddas.

Ladugården var ett timmerhus med halmtak. 

Ladugårdar blev vanliga på 1800-talet. I dem fanns stall, fähus, hönshus, lada, lider och loge i samma hus. Ladugården ersatte flera mindre ekonomibyggnader.

I ladugårdens loge tröskades spannmålen efter skörden. Under tröskning skiljs spannmålets kärna från ax och agnar som omger kärnan. Därefter kan kärnorna malas till mjöl. Före tröskningen låg sädeskärvarna på tork i sädesladan. I ladugårdens foderlada förvarades djurfoder såsom hö och löv. I fähusdelen stod korna. Hästarna stod i stallet och hönsen i hönshuset.

Byggår: Okänt. Flyttades till Torekällberget: 1942 
Brann ner: 1979. Endast hönshuset kvar. 

 

Karta Ladugården webb.jpg

Pricken visar var Ladugården stod innan den flyttades till Torekällberget.

Får- och vagnshus från Över-Eneby

Får och vagnshuset webb.jpg
Får- och vagnshuset är en faluröd timmerbyggnad från Över-Eneby i Järna. I ena delen förvarades gårdens vagnar och och större redskap. I den andra delen fanns spiltor för gårdens får och grisar. 

Bondgårdarnas större redskap och åkdon förvarades i särskilda bodar, så kallade vagnslider. Ibland hade vagnslidren ett eget hus. Ibland stod de som här i en avskild del av ett annat ekonomihus.

Idag fungerar huset som foderlada.

Byggår: okänt. Flyttades till Torekällberget: 1933

Karta Får och vagnshus webb.jpg

Pricken visar var får- och vagnshuset stod innan det flyttades till Torekällberget.

 

 

In English

Råby farmstead 1860

The residential building

The farmhouse's residential building dates from 1777 and has been located in Råby village, Södermanland. Today it is furnished as a home on a farm in 1860.


In 1860 two of three Swedes lived in the country and worked with agriculture. The family on this farm owned the land they used and they were relatively well off. The farm included fields, meadows and pastures.
The farm was almost entirely self-sustaining. This means that they made most of what they needed; booth food, utensils and clothing. Only a few items must be purchased.


In 1860 Christina Holwasterdotter and Per Jansson lived at Råbygården with their children Jan 16, Anna 13, Anders 10 and Maria 6. With them lived the maids Anna Ersdotter 19 years and Maria Norling 18 years, and the farmhands Carl Larsson 28 years and Johan Andersson, 30 years. The farm had one horse, two oxen, four cows and one calf, nine sheep, five pigs and five chickens.

THE CHILDREN

The children at Råby farm must learn the farm's chores early. Their work is important. It is also how they learn to manage a farm, so that they can take over themselves when they grow up. When they get married, they should be fully educated. The usual marriage age at this time is between 24 and 28 years.

Jobs vary. Caring for little siblings, going errands, picking animals, picking firewood and picking berries are common tasks. Maria and Anna learn from mom and the maids. They learn jobs like food preparation, spinning and weaving flax and wool. From the maids they learn to care for and milk the cows and take care of the small animals. Jan and Anders get to follow dad and the workhands on fields and meadows, on the lodge and in the woods and learn how to make and mend tools.

As with everything else on the farm, they make their own toys. They have made wooden horses, bark boats and wooden dolls.

 

 IN THE LIVING ROOM

This is the meeting point of the home. This room is both kitchen, living room and bedroom in one.

In the left corner there is a fireplace where the food is cooked in an iron pot on three legs. Dried bread hangs on rods in the ceiling. In the baking oven behind the fireplace bread is baked only a few times a year. Then the bread is hung to dry in the ceiling.

In the heavy frying pan made of iron, pancakes and potato cakes are baked. Porridge of rye flour is eaten every night. Left over porridge is fried in the pan the day after. At breakfast, there is often coffee, potatoes and boiled or fried herring. In the middle of the day, at dinner, there are often potatoes, fried pork and gruel. Between dinner and the porridge in the evening, there may be bread with cheese and butter and soft drink.

On the right side of the door, in front of the kitchen cabinet is a large copper barrel. It's the water tank. Water is carried into buckets from the farm's well.

Two cupboard beds are located in the far corner of the room. There the parents and some of the children sleep. In winter, everyone sleeps in the living room. In front of the right window is a pull-out sofa. There, some of the children and the workhands can sleep during the cold season.

 

 

 

THE “OTHER ROOM”

This room is called the Anderstugan, or the "the other room". It is the room that, unlike the living room, is not used for everyday living.

For the most part, this is a storeroom, but when something is to be celebrated it turns into a room for celebration. The tables are covered with linen cloths. Walls and ceilings are decorated. Traces of roof decoration remain. About the middle of the ceiling, pale green leaf loops and red flowers are visible on a white bottom.

When someone dies in the farm, the coffin is put in this room. Before the coffin is carried to the church for the funeral, the others in the village get to "view the body". The dead are washed, combed and dressed in linen. A hymn book is placed under the chin so that the mouth is kept closed. Coins are placed on the eyelids so that the eyes are kept closed. Pine branches is laid on the floor around the coffin and white sheets are hung in front of the windows. Then visitors can come and say goodbye.

 

UPPER FLOOR

When the house was built, the Råby cottage only had one floor. The upstairs was built at the beginning of the 19th century.

In the summer, the children usually sleep up here. The two larger rooms upstairs have fireplaces, but they are rarely lit.

The hall to the left of the stairs later replaces the “Other room” as the family's room for parties and celebrations. It will be the family parlor.

In the room on the opposite side of the hall, the textile implements are stored. Here, among other things, stands a loom. The women in the family make most of the textiles themselves. There is a lot of work behind every suit and every quilt. Clothes and other textiles are therefore some of the farm's most precious possessions.

 

Buildings around the farmhouse

 

STORAGE BUILDINGS


The buildings to the right of the dwelling house front door were the estate's treasury. Food stores were stored there. Of all slaughter and harvest, large food stores were laid up that would last all year. The food was salted, dried, acidified and smoked to last.

The building on the left side was a toolshed with an outhouse on the far side. 

THE SAUNA

The sauna comes from Andervik, in Vagnhärad, Södermanland. The sauna was used on a farm to dry barley for malt and to dry flax, meat and fish. The sauna often stood a bit from the other houses on a farm because of the fire danger. Inside the sauna there is an oven for heating. In the second part there is a shelf where the flax and barley were laid for drying. The smoke filled the entire room on fire and seeped out between the logs.

 

THE BYRE

What is now a chicken house was formerly part of a byre that has stood in Sorunda, southeast of Södertälje. In a fire in 1979, most of the house was destroyed. Only the part that today is henhouse could be saved.
Byres became commonplace in the 19th century. In them were stables, farmhouses, hen houses, barns and lodges in the same house. The barn replaced several smaller economy buildings.

 

THE COMBINED CARRIAGE HOUSE AND PIGGERY

The house comes from ÖverEneby farm in Överjärna parish, south of Södertälje. One part of the house was carriage house, and the other part was sheep and pig house.
The farm's larger tools, wagons and riding equipment were stored in special sheds. Sometimes they were put in a secluded part of another economy house, like here.

The picture shows: floor plan over the carriage house. Where the carriage house used to be, today it is feed-laden.

بالعربية

مزرعة رابي 1860

المبنى السكني

يعود تاريخ مبنى المزرعة السكني إلى عام 1777 ، ويقع في قرية رابي ، سودرمانلاند. اليوم تم تأثيثها كمنزل في مزرعة عام 1860.


في عام 1860 عاش اثنان من ثلاثة سويديين في البلاد وعملوا في الزراعة. كانت الأسرة في هذه المزرعة تمتلك الأرض التي يستخدمونها وهم يعيشون حياة ميسورة نسبيًا. تضمنت المزرعة الحقول والمروج والمراعي.
كانت المزرعة مكتفية ذاتيا بالكامل تقريبًا. هذا يعني أنهم صنعوا معظم ما يحتاجون إليه ؛ أكشاك الطعام والأواني والملابس. يجب شراء عدد قليل فقط من العناصر.


في عام 1860 ، عاشت كريستينا هولواستردوتر وبير يانسون في روبيغاردن مع أطفالهما في 16 يناير ، وآنا 13 ، وأندرس 10 ، وماريا 6. وعاشت معهم الخادمات آنا إرسدوتر 19 عامًا وماريا نورلينج 18 عامًا ، وكارل لارسون المزارعون 28 عامًا ويوهان أندرسون ، 30 سنه. كان في المزرعة حصان واحد ، وثيران ، وأربع بقرات ، وعجل واحد ، وتسعة خراف ، وخمسة خنازير ، وخمسة دجاجات.

الاطفال

يجب أن يتعلم الأطفال في مزرعة Råby الأعمال المنزلية للمزرعة مبكرًا. عملهم مهم. إنها أيضًا كيف يتعلمون إدارة مزرعة ، حتى يتمكنوا من تولي أنفسهم عندما يكبرون. عندما يتزوجون ، يجب أن يكونوا متعلمين بشكل كامل. يتراوح سن الزواج المعتاد في هذا الوقت بين 24 و 28 عامًا.

تختلف الوظائف. تعتبر رعاية الأشقاء الصغار ، والذهاب في المهمات ، وجمع الحيوانات ، وقطف الحطب ، وقطف التوت من المهام الشائعة. ماريا وآنا تتعلمان من الأم والخادمات. يتعلمون وظائف مثل إعداد الطعام والغزل والنسيج والكتان والصوف. يتعلمون من الخادمات رعاية الأبقار وحلبها ورعاية الحيوانات الصغيرة. يتابع جان وأندرس أبي وعماله في الحقول والمروج وفي الكوخ والغابات ويتعلمون كيفية صنع الأدوات وإصلاحها.

كما هو الحال مع كل شيء آخر في المزرعة ، فإنهم يصنعون ألعابهم الخاصة. لقد صنعوا خيولًا خشبية وقوارب من النباح ودمى خشبية.

 

 في غرفة المعيشة

هذه هي نقطة التقاء المنزل. هذه الغرفة عبارة عن مطبخ وغرفة معيشة وغرفة نوم في نفس الوقت.

يوجد في الزاوية اليسرى مدفأة حيث يتم طهي الطعام في قدر حديدي على ثلاثة أرجل. الخبز المجفف معلق على قضبان في السقف. في فرن الخبز خلف الموقد ، يتم خبز الخبز عدة مرات في السنة. ثم يعلق الخبز ليجف في السقف.

في مقلاة ثقيلة مصنوعة من الحديد ، تُخبز الفطائر وكعكات البطاطس. تؤكل عصيدة دقيق الجاودار كل ليلة. تُقلى العصيدة المتبقية في المقلاة في اليوم التالي. في وجبة الإفطار ، غالبًا ما توجد القهوة والبطاطس والرنجة المسلوقة أو المقلية. في منتصف النهار ، على العشاء ، غالبًا ما توجد البطاطا ولحم الخنزير المقلي والعصيدة. بين العشاء والعصيدة في المساء ، قد يكون هناك خبز بالجبن والزبدة ومشروب غازي.

على الجانب الأيمن من الباب ، أمام خزانة المطبخ يوجد برميل نحاسي كبير. إنه خزان الماء. يتم نقل المياه في الدلاء من بئر المزرعة.

يوجد سريرين خزانة في الزاوية البعيدة من الغرفة. هناك ينام الآباء وبعض الأطفال. في الشتاء ينام الجميع في غرفة المعيشة. أمام النافذة اليمنى توجد أريكة قابلة للسحب. هناك ، يمكن لبعض الأطفال وعمال العمل النوم خلال موسم البرد.

 

 

 

"الغرفة الأخرى"

هذه الغرفة تسمى Anderstugan أو "الغرفة الأخرى". إنها الغرفة ، على عكس غرفة المعيشة ، لا تُستخدم في الحياة اليومية.

بالنسبة للجزء الأكبر ، هذه غرفة تخزين ، ولكن عندما يتم الاحتفال بشيء ما ، فإنه يتحول إلى غرفة للاحتفال. الطاولات مغطاة بقطعة قماش من الكتان. الجدران والأسقف مزينة. بقيت آثار زخرفة السقف. حول منتصف السقف ، تظهر حلقات الأوراق الخضراء الباهتة والزهور الحمراء على قاع أبيض.

عندما يموت شخص ما في المزرعة ، يتم وضع التابوت في هذه الغرفة. قبل نقل التابوت إلى الكنيسة لحضور الجنازة ، يتمكن الآخرون في القرية من "مشاهدة الجثمان". يتم غسل الموتى وتمشيطهم ولبسهم الكتان. يتم وضع كتاب ترنيمة تحت الذقن بحيث يتم إغلاق الفم. توضع العملات المعدنية على الجفون بحيث تظل العيون مغلقة. تم وضع أغصان الصنوبر على الأرض حول التابوت وتعلق الملاءات البيضاء أمام النوافذ. ثم يمكن للزوار أن يأتوا ويقولوا وداعا.

 

الطابق العلوي

عندما تم بناء المنزل ، كان كوخ Råby مكونًا من طابق واحد فقط. تم بناء الطابق العلوي في بداية القرن التاسع عشر.

عادة ما ينام الأطفال هنا في الصيف. تحتوي الغرفتان الأكبر حجمًا في الطابق العلوي على مدافئ ، لكن نادرًا ما تُضاء.

تم استبدال القاعة الموجودة على يسار الدرج لاحقًا بـ "الغرفة الأخرى" كغرفة للعائلة للحفلات والاحتفالات. سيكون صالون العائلة.

في الغرفة الموجودة على الجانب الآخر من القاعة ، يتم تخزين الأدوات النسيجية. هنا ، من بين أمور أخرى ، يقف تلوح في الأفق. تصنع النساء في الأسرة معظم المنسوجات بأنفسهن. هناك الكثير من العمل وراء كل بدلة وكل لحاف. وبالتالي فإن الملابس والمنسوجات الأخرى من أغلى ممتلكات المزرعة.

 

المباني حول المزرعة

 

مباني التخزين


كانت الأبنية الواقعة على يمين الباب الأمامي لبيت المسكن هي خزينة الحوزة. تم تخزين مخازن المواد الغذائية هناك. من بين جميع عمليات الذبح والحصاد ، تم إنشاء مخازن طعام كبيرة تستمر طوال العام. كان الطعام مملحًا ، وجففًا ، وحمضًا ، ودخنًا حتى يدوم.

كان المبنى الموجود على الجانب الأيسر عبارة عن غرفة أدوات بها غرفة خارجية على الجانب البعيد. 

الساونا

تأتي الساونا من Andervik ، في Vagnhärad ، سودرمانلاند. تم استخدام الساونا في مزرعة لتجفيف الشعير من أجل الشعير وتجفيف الكتان واللحوم والأسماك. غالبًا ما تقف الساونا قليلاً عن المنازل الأخرى في مزرعة بسبب خطر الحريق. يوجد داخل الساونا فرن للتدفئة. في الجزء الثاني يوجد رف حيث تم وضع الكتان والشعير للتجفيف. ملأ الدخان الغرفة بأكملها بالنار وتسرّب بين جذوع الأشجار.

 

بايري

ما أصبح الآن بيتًا للدجاج كان في السابق جزءًا من جوار يقع في سوروندا ، جنوب شرق سودرتاليا. في حريق عام 1979 ، دمر معظم المنزل. فقط الجزء الذي هو اليوم هو بيت الدجاج يمكن حفظه.
أصبح بيرس مألوفًا في القرن التاسع عشر. كان فيها اسطبلات ومزارع وبيوت للدجاج وحظائر ونزل في نفس المنزل. استبدلت الحظيرة العديد من المباني الاقتصادية الأصغر.

 

بيت النقل المركب والأغصان

يأتي المنزل من مزرعة ÖverEneby في أبرشية Överjärna ، جنوب Södertälje. كان جزء من المنزل عبارة عن بيت عربة ، والجزء الآخر كان بيتًا للأغنام والخنازير.
تم تخزين أدوات المزرعة الكبيرة والعربات ومعدات الركوب في حظائر خاصة. في بعض الأحيان يتم وضعهم في جزء منعزل من منزل اقتصادي آخر ، مثل هنا.

تظهر الصورة: مخطط الطابق فوق منزل النقل. حيث كان منزل النقل ، اليوم محملاً بالأعلاف.

Råbyca1915008.jpg

Carl Julius framför Råbygården år 1915. Fotograf: okänd.