Pagelska gården - Inredd som borgarhem 1864

Pagelska gården låg tidigare på Västra Kanalgatan 2 i Södertälje, intill Orionkullens norra sluttning. Bostadshuset uppfördes troligen någon gång på 1700-talet. Mellan 1827 och 1913 bodde familjen Pagels i huset. Bostadshuset flyttades till Torekällberget 1962.

Karta med Pagelska gården utsatt webb.jpg

Wahlströms stadskarta över Södertälje, med röd markering där huset har stått.

79. Kanalen kvinna Pagelska gården webb (002).jpg

Vykortet visar omgivningarna runt Pagelska gårdens ursprungliga plats vid 1900-talets början. Pagelska gårdens bostadshus är det låga trähuset rakt bakom kvinnan på promenadstigen. Av systrarna Pagels levde då fortfarande den yngsta, Josephina, som bodde kvar i huset. Fotograf: R Matz.

Läs mer

Fakta om byggnaden

Pagelska gården stod på Västra Kanalgatan 2 i Södertälje. Baksidan av huset låg upp mot Orionkullens norra sluttning. Bostadshuset uppfördes troligen någon gång på mitten av 1700-talet. Troligen bestod huset av två åtskilda stugor med en inkörsport mellan. Inkörsporten var på samma plats som den nuvarande genomgående förstugan, eller hallen, ligger. Vid slutet av 1700-talet köptes gården av en ämbetsman som byggde ihop de två mindre husen till en större bostad.


Tullförvaltare Henrik Wilhelm Pagels hyrde huset från 1827 och köpte det ett tiotal år senare. Det timrade huset hade då fått träpanel på fasaden. År 1838 fanns så många som sju kakelugnar i huset enligt en brandförsäkring från detta år. Tryckta tapeter var spända på väggarna i sex rum. Det var ännu inte så vanligt vid den här tiden.

På tomten fanns ett uthus med visthusbodar, fähus, hönshus och källare. I ett annat uthus fanns ett stall, en vedbod, ett vagnshus och en mangelbod. Fähuset och uthuset låg på ena kanten av tomten ungefär som brygghuset är placerat idag på Torekällberget.


Gården ägdes 1864 av änkan Elisabeth Josefina Pagels. Enligt en brandförsäkring från 1864 stod det tre hus på tomten det året. Det stora boningshuset hade 8 rum och två förstugor. Idag har huset 5 rum och kök samt 1 förstuga. 1864 hade ett av uthusen fått två bostadsrum med eldstad för uthyrning. På gården fanns också två visthusbodar och två utedass. Upp mot Orionkullen hade familjen en odlingstäppa.


Gården ägdes på början av 1900-talet av yngsta dottern Josefina Pagels. 1901 gjorde Josefina om huset till två lägenheter. Runt det nuvarande köket hyrdes lägenheten ut. Köket var då uppdelat i ett rum och kök.


När Josefina Pagels dog 1913 köptes fastigheten av Södertälje stad. Staden hyrde sedan ut lägenheterna i huset till hyresgäster. På 1920-talet bodde till exempel familjen K G Taberman i en av husets då tre lägenheter.

 

Flytten

Gården hotades av rivning när Västra Kanalgatan skulle breddas. Bostadshuset flyttades 1962 till Torekällberget i två delar, som var för sig fraktades på hjul till den nuvarande platsen. Idag visas huset som Pagelska familjens hem år 1864. Gårdens brygghus flyttades också med och det visar interiört en mangelbod.

Stapelstäder och tull

Tullar har använts i Sverige sedan 1200-talet. Tull är en avgift som läggs på varor som passerar en gräns. Idag har vi importtullar mellan länder. Tidigare fanns det även tullar inom landet såsom lilla tullen, kvarntullen och stadstullen.

År 1636 beslutade rikets ledning att bara vissa städer i Sverige hade rätt att bedriva handel med utlandet, både utskeppning och införsel, samt att hålla varulager eller stapel. Dessa städer kallades stapelstäder. Reglerna ändrades efter hand. Under tidigt 1800-tal var stapelstad en stad där fartyg från utlandet kunde tullklarera sin last, det vill säga en stad med hamntull. Stapelstaden hade rätt till viss ersättning av tullen. Staden skulle i sin tur hålla lokaler, inventarier och möbler för tullförvaltaren samt för ett sjömanshus.

Södertälje fick stapelrättigheter på prov mellan år 1828 – 1838 och tullförvaltare de åren var Henrik Wilhelm Pagels. Herr Pagels fick titlarna tullförvaltare, dvs inspektor vid tullbevakningen i Södertälje, samt uppbördsman vid Söder Telge Canal och Slussverk. Södertäljes stapelrättigheter försvann efter de 10 försöksåren.

Före de tio försöksåren var Södertälje en så kallad uppstad. Uppstad kallades de städer som inte fick bedriva handel direkt med utlandet. Uppstäderna hade däremot ensamrätt på att bedriva handel inom den omgivande landsbygden, och de fick även sälja till stapelstäderna. Med 1846 års näringsfrihetslag fick handel bedrivas även utanför städerna.

Familjen Pagels

Tullförvaltare Henrik Wilhelm Pagels och Elisabeth Josefina Schwenberger gifte sig år 1811. Han var son till en hovmästare i Kristianstad och hon en dotter till en sidenhandlare från Wien. När de gifte sig var hon 19 år och han 29. Tillsammans fick de elva barn, fem flickor och sex pojkar, men två av barnen dog samma år som de föddes.

En av sönerna, Carl Otto drunknade när han var sexton år. Modern lät tillverka en guldring prydd med en liten fläta av sonens hår. Den bar inskriptionen ”Minne”. Troligen bar hon den ofta, kanske hela tiden eftersom den är så nött.

Familjen bodde på många platser innan de kom till Södertälje år 1828, samma år som staden på försök fick stapelrättigheter. Först hyrde familjen gården på Kanalgatan, men efter några år köpte de fastigheten, år 1837.

I huset bodde också pigan Anna Sitting från Botkyrka. Anna bodde kvar i huset sen tidigare, då hon hade arbetat som piga för den tidigare ägaren av gården, tenngjutaren och rådmannen Fredrik Husberg.

Samma år som Sverige fick näringsfrihet 1846, pensionerade sig Henrik Wilhelm Pagels. Två år efter pensionen började familjen ta in hyresgäster. En verksamhet som de sedan fortsatte med in på 1900-talet. Bland hyresgästerna fanns en brandvakt, sex arbetskarlar, en övertulluppsyningsman, en postmästare, borgmästare Danielsson, en skeppare, en skomakeriarbetare, en garvare, en rådman, en tunnbindargesäll, en urmakare, en skräddargesäll, en kronolots, en järnarbetare (1873), två stycken änkor, en målargesäll och en porträttmålare.

Sönerna fick akademisk utbildning i Stockholm, på Maria Högre Lärdoms Schola samt privatundervisning. De gifte sig och flyttade från Södertälje som vuxna. Vi vet inte om och i så fall vad för sorts utbildning döttrarna fick. Döttrarna förblev ogifta hela livet. De levde kvar på gården eller flyttade tillbaka hem senare i livet. Den yngsta dottern Josephina Pagels flyttade tillbaka till Pagelska gården 1861 och bodde sedan där till sin död 1913 då fastigheten köptes av Södertälje stad.

Under 1800-talet var det vanligt att många kvinnor från borgerliga familjer förblev ogifta hela livet. Kanske ville de inte, eller så har de inte möjlighet. Det var viktigt att gifta sig inom samma sociala skikt och det kunde vara svårt att hitta någon lämplig partner. År 1863 ändrades lagen så att en ogift kvinna automatiskt blev myndig vid tjugofem års ålder och hade rätt att råda över sig själv och sin egendom. Tidigare hade alla kvinnor stått under en manlig släkting eller makes målsmanskap. En gift kvinna fortsatte däremot att vara omyndig under hela 1800-talet. Det var först 1921 som gifta kvinnor blev fullt myndiga, samma år som kvinnor fick rösta i riksdagsvalet för första gången.

Den yngste sonen Albert gifte sig och fick en dotter som hette Elisabeth. När hustrun dog lämnades den femåriga dottern Elisabeth hos Alberts systrar i Pagelska gården. Albert gifte om sig och emigrerade med den nya hustrun och deras två gemensamma barn till Amerika. Elisabeth blev kvar som fosterdotter till Josephina Pagels och växte upp i Pagelska gården i Södertälje.

Rundvandring i huset

planritning webb.jpg

Året är 1864. I Pagelska gården bor detta år änkefru Elisabeth, hennes två vuxna döttrar Aurora och Josephina samt den sjuåriga brorsdottern Elisabeth. Inte mycket har ändrats i huset sedan de flyttade in år 1827.

Nästan inget av det som står i gården idag har tillhört familjen Pagels. Torekällberget har bara kvar Herr Pagels tullkista, fyra porträtt, en schal, en nål samt en märkduk. Märkduken syr Josefina Pagels år 1836 när hon är 8 år. I övrigt är möbler och husgeråd insamlade från olika hem i Södertäljetrakten.


Förstugan

När Henrik Vilhelm Pagels fortfarande var tulltjänsteman hade han sitt kontor i hallen.
Kistan i förstugan har tillhört herr Pagels och använts i ämbetet. På locket står "Söder Tellie Stads Tull Cassa Kista 1786".

Dagligstugan – till höger om förstugan

Direkt till höger om ytterdörren ligger dagligstugan. Det är här familjen vistas mest till vardags och här äter de. Kakelugnen i rummet står på ursprunglig plats.

Mors kammare

Rakt fram innanför dagligstugan ligger mors kammare, som är mor Elisabeths sängkammare och hennes arbetsrum. När barnen är små sover de troligen också här. Inne i mors kammare står ett tvättfat. Modern och systrarna badar sällan, utan de tvättar sig i tvättfatet i kammaren. Möjligen tar de ett varmt fotbad en gång i månaden. De tvättar sällan sitt hår. Håret kammas istället rent med bomull insatt i finkam och gnids in med välluktande hårolja.

Köket

Innanför till vänster om dagligstugan ligger köket. Här finns en öppen spis med bakugn, ett matbord och ett väggskåp med porslin. Köket är väl utrustat. Till utrustningen hör durkslag, kakformar, munkpanna, citronpress, chokladkanna, trävispar, kafferostare, gorånsjärn, strykjärn med mera.

Köket saknar idag järnspis, men troligen fanns det en sådan i hemmet år 1862. I änkefru Pagels dödsbo från 1865 står det att det finns en järnspis med pannor. Den beskrivs som gammal och kan ha varit i bruk några år. Järnspisar började tillverkas på 1840-talet.

Maten består till vardags mest av gröt, ärtor, rotsaker, fisk och kött. Familjen har möjlighet att äta kött nästan varje dag. Middagen mitt på dagen kan till exempel bestå av fläsk med ärtor, fisk eller köttsoppa med morötter och palsternackor. Till frukost serveras stekt gröt samt kaffe med skorpor och till kvällsmat blir det ofta gröt igen.

På söndagarna serveras helt kött, till exempel oxbringa med pepparrot och potatis. Till efterrätt kan det bli strutar med syltcrème. Även kvällsmaten blir då annorlunda med ägg, smörgås och mjölk eller plättar och sylt.

Det mesta som de behöver handlar de i stadens handelsbodar eller på torget, men en del saker kan de producera själva. De har en ko och flera höns. I en täppa på gården odlar de bland annat spenat. I brygghuset kan de brygga öl.


Salen – till vänster om förstugan

Till vänster om ytterdörren ligger salen, som är familjens sällskapsrum. I salen håller familjen till vid festliga tillfällen och när de har gäster. Kakelugnen är ursprunglig i rummet.

Ovanför soffan i salen hänger fyra porträtt. Porträtten föreställer herr och fru Pagels, samt två av deras barn. På porträttet har Elisabeth Josephina Pagels hål i öronen och örringar med pärlor och en ametist. Hon har en guldbrosch i halsringningen och en vit krage. Klänningen är mörk. Håret verkar tunt under huvudskylets spetskant.

Porträttet över den yngre mannen föreställer enligt uppgift någon av Wilhelm, Victor eller August Pagels, men målningen är varken signerad eller daterad. Mannen ser elegant ut i sitt veckade skjortbröst och sin vita väst. Håret och det kortklippta skägget verkar omsorgsfullt vårdat.

Porträttet av flickan med mörka lockar och rutig klänning har skänkts till museet med uppgift om att det föreställer en av flickorna Pagels. Målningen är signerad J G Köhler 1831. Troligen är det Augusta som har blivit porträtterad. Augusta Sofia Leonora var fjorton år vid den tidpunkten och flickan på målningen ser ut att vara i den åldern.

Förmaket

Rakt fram innanför salen ligger en liten kammare som kallas förmak. Kanske sover systrarna här och systerdottern Elisabeth. Kakelugnen är från rummet.

Herrns kammare

Till höger om förmaket finns en kammare som är inredd som tullförvaltare Pagels sängkammare, eller Herrns rum. Som sängkläder använder familjen tagelmadrasser, dunbolster och kuddar, över- och underlakan, örngott och täcken.

 

In English

The home of family Pagels

The house is a residential building from the mid-18th century. It has stood near the canal in Södertälje, on Västra kanalgatan 2. Today it is furnished as a residence in 1864.

Customs manager Henrik Pagels has been dead for several years. The widow Elisabeth Pagels owns the estate. To receive income, she takes in tenants. The tenants live in a separate house in the courtyard.

Elisabeth has given birth to eleven children, six girls and five boys. Two of the children died the same year they were born and one of their sons, Carl Otto, drowned when he was sixteen.

In 1864 most children have moved away from home, but one of her adult daughters, Aurora is sick and lives at home. Another daughter, Josephina has moved back home to help. Also living in the house is Elisabeth's youngest son Albert's daughter, Elisabeth. Her mother is dead. Dad Albert has remarried and moved to America with his new family, so now she lives with her grandma and aunts.

The parlor

They use the parlor mostly on festive occasions and when they have guests. Beyond the parlor are two smaller chambers. One is the bedroom of the sisters and the niece. The other was Henrik Pagel's bedroom while he was still alive. There are tiled stoves in all three rooms.


Living room

On a normal day, the family stays mostly on this side of the hallway. The tiled stoves and the fireplace in the kitchen keep them warm in winter. Oil lamps and candles light up during the dark season.

Directly inside the living room is the widow Elisabeth's bed-chamber. She sleeps on a mattress with bolsters and pillows. As bedding she uses the top and bottom sheets and a blanket of linen.

 

The kitchen

To the left inside the living room is the kitchen. The food is cooked over an open fire in the fireplace, but they have ordered an iron stove that is to come soon. In a wall cabinet stands china and many different types of kitchen utensils.

They can afford to eat meat almost every day. Dinner in the middle of the day often consist of pork with peas. Alternatively, fish or meat soup with carrots and parsnips. For breakfast, fried porridge and coffee with crusts are served. For supper porridge is often served again.

Much of what the family needs, they shop in the shop by the square, but they produce some things themselves. They have a cow and several chickens. In the court yard there is also a vegetable garden and a brewery house.

 

The office

When Henrik Pagels was a customs officer, he had his office in the hallway. The chest in the hallway has belonged to Henrik and has been used in the office.

The house was located near Södertälje canal, adjacent to the northern slope of the Orion Hill. In his work as a customs manager and canal inspector, Henrik Pagel monitored the boat traffic through the canal and raised customs duties on the goods that passed.
For a long time, only certain cities in Sweden had the right to trade abroad, and to keep inventories for this. In 1828, Södertälje was given a ten-year trading rights for trading abroad. That’s when Henrik Pagels was employed as customs manager.

Södertälje's trading rights only lasted ten years. But a few years later, a new Business Freedom Act was established. From 1846 trade, including foreign trade, was allowed to be conducted in all cities and also in rural areas. The same year Henrik retired.

 

بالعربية

منزل عائلة Pagels

المنزل عبارة عن مبنى سكني من منتصف القرن الثامن عشر. يقع بالقرب من القناة في سودرتاليا ، في Västra kanalgatan 2. وقد تم تأثيثه اليوم كمسكن عام 1864.

مات مدير الجمارك هنريك باجلز منذ عدة سنوات. تمتلك الأرملة إليزابيث باغلز العقار. لتلقي الدخل ، تأخذ المستأجرين. يعيش المستأجرون في منزل منفصل في الفناء.

أنجبت إليزابيث أحد عشر طفلاً ، ست فتيات وخمسة أولاد. توفي اثنان من الأطفال في نفس العام الذي ولدوا فيه وغرق أحد أبنائهم ، كارل أوتو ، عندما كان في السادسة عشرة من عمره.

في عام 1864 ، انتقل معظم الأطفال بعيدًا عن المنزل ، لكن أورورا إحدى بناتها البالغات مريضة وتعيش في المنزل. ابنة أخرى ، جوزيفينا عادت إلى المنزل للمساعدة. تعيش أيضًا في المنزل هي ابنة إليزابيث الأصغر ألبرت ، إليزابيث. ماتت والدتها. تزوج أبي ألبرت وانتقل إلى أمريكا مع عائلته الجديدة ، لذا فهي تعيش الآن مع جدتها وخالاتها.

الصالون

يستخدمون الردهة في الغالب في المناسبات الاحتفالية وعندما يكون لديهم ضيوف. خارج الصالون غرفتان أصغر. إحداها هي غرفة نوم الأخوات وابنة الأخ. والأخرى كانت غرفة نوم هنريك باجل بينما كان لا يزال على قيد الحياة. توجد مواقد قرميدية في جميع الغرف الثلاث.


غرفة المعيشة

في يوم عادي ، تبقى العائلة في الغالب على هذا الجانب من الرواق. تعمل المواقد المبلطة والمدفأة في المطبخ على إبقائها دافئة في الشتاء. مصابيح الزيت والشموع تضيء خلال موسم الظلام.

توجد غرفة نوم الأرملة إليزابيث مباشرة داخل غرفة المعيشة. تنام على مرتبة مع مساند ووسائد. كفراش تستخدم الملاءات العلوية والسفلية وبطانية من الكتان.

 

المطبخ

على اليسار داخل غرفة المعيشة يوجد المطبخ. يتم طهي الطعام على نار مفتوحة في المدفأة ، لكنهم طلبوا موقد حديدي قريبًا. في خزانة حائط تقف الصين والعديد من أنواع أدوات المطبخ المختلفة.

يمكنهم تحمل أكل اللحوم كل يوم تقريبًا. غالبًا ما يتكون العشاء في منتصف النهار من لحم الخنزير مع البازلاء. بدلا من ذلك ، حساء السمك أو اللحم مع الجزر والجزر الأبيض. لوجبة الإفطار ، يتم تقديم العصيدة المقلية والقهوة مع القشور. غالبًا ما يتم تقديم عصيدة العشاء مرة أخرى.

الكثير مما تحتاجه الأسرة ، يتسوقون في المتجر بجوار الساحة ، لكنهم ينتجون بعض الأشياء بأنفسهم. لديهم بقرة والعديد من الدجاج. يوجد في الفناء أيضًا حديقة نباتية ومصنع بيرة.

 

المكتب

عندما كان Henrik Pagels ضابطًا جماركًا ، كان مكتبه في الردهة. كان الصندوق الموجود في الردهة ملكًا لهنريك وقد تم استخدامه في المكتب.

كان المنزل يقع بالقرب من قناة سودرتاليا ، بجوار المنحدر الشمالي لتل أوريون. أثناء عمله كمدير جمارك ومفتش قناة ، قام Henrik Pagel بمراقبة حركة القوارب عبر القناة ورفع الرسوم الجمركية على البضائع التي تمر.
لفترة طويلة ، كان يحق لبعض المدن في السويد التجارة في الخارج والاحتفاظ بقوائم جرد لهذا الغرض. في عام 1828 ، مُنحت سودرتاليا حقوق تداول لمدة عشر سنوات للتداول في الخارج. وذلك عندما عمل Henrik Pagels كمدير للجمارك.

استمرت حقوق Södertälje التجارية لمدة عشر سنوات فقط. ولكن بعد سنوات قليلة ، تم وضع قانون جديد لحرية الأعمال. منذ عام 1846 ، سُمح بإجراء التجارة ، بما في ذلك التجارة الخارجية ، في جميع المدن وكذلك في المناطق الريفية. في نفس العام تقاعد هنريك.

Gavel pagelska webb.jpg

Pagelska gården med Östra gaveln som vette mot kanalen. Fotograf: Torgny Dufwa. Fototid: 1921.