Tjäderska gården - Inredd som arbetarhem 1915

Tjäderska gården låg ursprungligen vid Mälargatan 4, mitt emot S:t Ragnhilds kyrka med tomt ner mot kanalen i Södertälje. Boningshuset låg ut mot Mälargatan och tomten gick ner mot kanalen i Södertälje.

Bostadshuset byggdes någon gång på 1700 talet, osäkert när. Det är ett mindre timrat hus i två plan som fick panel på 1800-talet. Redan från början hade huset troligen två våningar med två lägenheter, en på varje plan. Ingången ligger idag vid husets gavel, precis som när huset stod på Mälargatan. På bottenplanet ligger lägenhetens tre rum i rad. Innanför förstugan finns ett kök, sedan ett rum och till sist en oeldad kammare.

Murmästare Tjäders gård på 1860-talet

Murmästare Tjäder köpte huset 1860 när den tidigare ägaren, pigan Christina Wahlström, hade dött. Han bodde inte själv i huset utan hyrde ut det till hyresgäster. 1860 flyttade Anna Lovisa Jansdotter Berg 36 år och skomakaren Nils Petter Hägglund 32 år in. Anna Lovisa hade varit gift förut och hade med sig dottern Carolina och sonen Anders från första äktenskapet. Tillsammans hade paret döttrarna Hilda Selma och Lovisa men Lovisa dog bara några månader gammal i ”medfödd lungsot”.

Under 1860-talet fanns tre byggnader på tomten, själva boningshuset samt ett uthus med två vedbodar och ett timrat fähus för tre kreatur och en foderskulle. Bostaden hade fyra uppvärmda rum och två kalla rum, två förstugor och en tillbyggd visthusdel samt en källare med svale.  Ner mot kanalen låg husets täppor.

Glasmästargården på 1920-talet

Under början av 1920-talet öppnade ett glasmästeri på övervåningen av glasmästare E. G. Johannesson. Huset kallades vid den här tiden för glasmästargården.

Flytten till Torekällberget

Inför bygget av ett nytt församlingshem åt S:t Ragnhilds kyrka flyttades huset upp till Torekällberget i februari 1969.

På 1890-talet etablerades många industrier i Södertälje. Från att framför allt ha varit en badort och hantverksstad med bara ett fåtal industrier blev Södertälje en växande industristad.

Under de här åren ökade befolkningen mycket. Mellan 1896 och 1900 ökade befolkningen med femtio procent till knappt 7000 invånare. År 1915 hade Södertälje nära 15 000 invånare. Majoriteten av befolkningen i Södertälje tillhörde det året arbetarklassen. De stora arbetsplatserna var Jutevävsfabriken, Centrifugen, Scania Vabis och Södertälje verkstäder. Astra grundades 1909.

Den stora inflyttningen gjorde att det blev ont om bostäder i Södertälje. Man fick tränga ihop sig. Den vanligaste bostaden för en arbetarfamilj vid den här tiden var ett rum och kök oberoende av familjens storlek. Ofta tog man även in hyresgäster.

I många familjer arbetade både mannen, kvinnan och de äldre barnen utanför hemmet. I Jutevävsfabriken jobbade många kvinnor och barn, medan Scania-Vabis och Södertälje verkstäder anställde många män. Inkomsterna för industriarbetare i Södertälje var generellt låga. På Jutevävsfabriken hade år 1900 en manlig anställd 25 öre i timmen. En kvinnlig anställd på samma fabrik tjänade 18 öre. En yngre arbetare tjänade 14 öre. Som jämförelse kostade en liter mjölk 15 öre. En välbetald manlig industriarbetare på Vabis kunde tjäna mer, runt 40 öre i timmen. Arbetstiden var vanligtvis tio timmar om dagen vardagar och sex timmar på lördagen.

På en del företag förekom en fabrikssjukkassa, men oftast byggde arbetarna själva upp sjuk- och begravningskassor. Den första fackföreningen i Södertälje var Typograferna som startade redan 1885. Mellan 1895 och 1898 startade så jutevävarna, metall, målarna, bagarna, murarna och grov- och fabriksarbetarna. År 1898 var över 300 arbetare fackligt anslutna.

1914 utbröt första världskriget. Även om Sverige inte gick med i kriget så blev det en omedelbar försämring av arbetarnas levnadsstandard. Det var svåra tider med bostadsbrist och ont om mat. Matpriserna sköt i höjden medan lönerna inte gjorde det. Många arbetare ansökte om dyrtidstillägg, det vill säga extra pengar i lön för att kunna kompensera för de höjda matpriserna. Över hela landet var det upprorsstämning med hungerdemonstrationer. I Södertälje förekom protester mot att badgästerna köpte upp maten på torget. Maten ransonerades. Så kallade ransoneringskort delades ut och det klagades över att de tilldelade ransonerna inte räckte till.

Så här skrev Anna Maria Roos, småbarnsmamma från Södertälje;

”När min flicka föddes 1916 då blev det ransonering på mjölk. Då fick jag en liter mjölk för henne, men de andra barnen fick jag inget för. Men de hade ju nytta av hennes mjölk för att hon hade ju bröstet. Och så skulle man få lite skummjölk i månaden. Somliga fick och somliga fick inte och hade man tre ungar som man sällan kunde gå ifrån, var det inte så ofta som man kunde gå och ställa sig i kö.”

Förutom hungerstrejker så kulminerade kampen om allmän rösträtt och åtta timmars arbetsdag under de här åren. 1918 fattade riksdagen beslut om allmän och lika kommunal rösträtt vid 23 års ålder. År 1919 antogs lagen om åtta timmars arbetsdag.

Året är 1915. Bostaden har iordningställts med hjälp av fotografier och intervjuer. Möbler och husgeråd har hämtats från skilda håll i Södertälje.  Det är ett hem för en arbetarfamilj som inte tillhör de fattigaste utan har råd med stoppade möbler, lite dyrare textilier och fotogenlampor. Kanske har en eller båda föräldrarna fast anställning på någon av fabrikerna.

Bostaden i husets bottenvåning består av ett rum och kök och en liten kammare. Det trånga köket används dygnet runt. Ett par barn har sin sovplats i kökssoffan. I rummet innanför sover föräldrarna i en bäddbar soffa och barnen i utfällbara sängar. I början av 1900-talet finns massproducerade prydnadssaker som arbetare kan ha råd med eller spara till. Man vill göra sitt hem vackert. Den lilla kammaren längst in har ingen eldstad och kan bara användas sommartid.

Elektriciteten är inte indragen ännu i huset. I Södertäljes centrala delar kommer elen att dras in i bostäderna 1918. För att få värme eldar familjen i järnspisen i köket och i kakelugnen i rummet. Fotogenlampor lyser upp rummen på kvällen. Vatten hämtas in från en pump på gården och förvaras i en hink i köket. Det är också på gården som utedassen ligger. Maten lagas på vedspisen i köket. Vanlig vardagsmat för familjen är sill och potatis, gröt, ärtsoppa. Rotmos och hårt bröd.

I rummet innanför köket står en symaskin. Det är en Singer från början av 1900-talet. På 1860-talet började flera mekaniska verkstäder tillverka symaskiner i Sverige. Det blev snabbt en stor efterfrågan på dem. Symaskinerna var dyra men gick att köpa på avbetalning och de var en bra investering. En symaskin gjorde det möjligt att lönearbeta hemma och gav välbehövliga extra inkomster till en arbetarfamilj.

Om barnen i arbetarhemmet

Här och var i bostaden syns spår av barnen i familjen – några klädesplagg, en docka, en trähäst, några läxböcker. Barnen som bor så här trångt försökte ofta hitta en egen vrå.

”Nedersta lådan i chiffonjén var min låda, där hade jag mina saker.”

”Jag hade hörnet under och bakom mammas symaskin.”

Leksakerna är hemgjorda. Barnen leker med trasdockor, trähästar, kulor och bollar. De använder ett klädstreck som hopprep. För det mesta leker de ute. De leker med varandra och de äldre tar hand om de yngre syskonen. De brukar spela sten, leka med knappsnurra, hoppa hage, leka kull eller blindbock, bro bro breja, och katt och råtta.

De yngsta barnen i familjen går på barnkrubba, den här tidens daghem. Krubborna tar emot fattiga barn i åldern ett till sju år. De får gå från sex på morgonen till åtta på kvällen. År 1915 finns i Södertälje en barnkrubba vid Jutevävsfabriken i Snäckviken där många kvinnor är anställda och en på Oxbacken, som drivs av en välgörenhetsförening.

Barnen i skolåldern har olika sysslor hemma som att passa småsyskon, gå och handla, bära in ved och hämta vatten. På eftermiddagarna arbetar de som springpojkar. Under skolloven förvärvsarbetar de.

De äldre barnen i familjen som har gått ut den 6-åriga skolan har börjat arbeta 10 timmarsdagar i någon fabrik i staden. Företagen anställer gärna barn för enklare uppgifter då de får mindre i lön än de vuxna. För många arbetarfamiljer är barnens inkomster nödvändiga för försörjningen.