Tjäderska gården - Inredd som arbetarhem 1915

Huset låg tidigare på Mälargatan 4, mitt emot S:t Ragnhilds kyrka i Södertälje. Det var ett bostadshus och byggdes någon gång på 1700-talet. År 1969 flyttades det till Torekällberget. Idag är nedervåningen inredd som en bostad för en arbetarfamilj i Södertälje år 1915.

Karta med Tjäders gård utsatt.JPG

Wahlströms stadskarta över Södertälje, med röd markering där huset har stått.

Framför Tjäders gård.jpg

Huset på ursprunglig plats vid Mälargatan 4, Södertälje. Fototid: tidigt 1900-tal. Fotograf: Bernard Lundgren. 

Läs mer

Om byggnaden

Byggnaden låg ursprungligen vid Mälargatan 4, mitt emot S:t Ragnhilds kyrka med tomt ner mot kanalen i Södertälje. Boningshuset låg ut mot Mälargatan. Det byggdes någon gång på 1700 talet, men osäkert när.

 

Huset är en typisk mindre stadsgård i två plan. Det timrade huset fick brädfoder på 1800-talet. Redan från början hade huset troligen två våningar med två lägenheter, en på varje plan. Ingången ligger idag vid husets gavel, precis som när huset stod på Mälargatan. På bottenplanet ligger lägenhetens tre rum i rad. Innanför förstugan finns ett kök, sedan ett rum och till sist en oeldad kammare.

 

Murmästare Tjäders gård på 1860-talet


Murmästare Tjäder köpte huset 1860 när den tidigare ägaren, pigan Christina Wahlström hade dött. Han bodde inte själv i huset utan hyrde ut det till hyresgäster. 1860 flyttade Anna Lovisa Jansdotter Berg 36 år och skomakaren Nils Petter Hägglund 32 år in. Anna Lovisa hade varit gift förut och hade med sig dottern Carolina och sonen Anders från första äktenskapet. Tillsammans hade paret döttrarna Hilda Selma och Lovisa, men Lovisa dog bara några månader gammal i ”medfödd lungsot”.

 

På 1860-talet fanns tre byggnader på tomten, själva boningshuset samt ett uthus med två vedbodar och ett timrat fähus för tre kreatur och en foderskulle. Bostaden hade fyra uppvärmda rum och två kalla rum, två förstugor och en tillbyggd visthusdel samt en källare med svale.  Ner mot kanalen låg husets täppor.

 

Glasmästargården på 1920-talet


Under början av 1920-talet öppnade ett glasmästeri på övervåningen av glasmästare E. G. Johannesson. Huset kallades vid den här tiden för glasmästargården.

 

Flytten

Inför bygget av ett nytt församlingshem åt S:t Ragnhilds kyrka flyttades huset upp till Torekällberget i februari 1969.

Södertälje 1890 – 1915. Industristaden växer fram

På 1890-talet etablerades många industrier i Södertälje. Från att framför allt ha varit en badort och hantverksstad med bara ett fåtal industrier blev Södertälje en växande industristad.

Under de här åren ökade befolkningen mycket. Mellan 1896 och 1900 ökade befolkningen med femtio procent till knappt 7000 invånare. År 1915 hade Södertälje nära 15 000 invånare. Majoriteten av befolkningen i Södertälje tillhörde det året arbetarklassen. De stora arbetsplatserna var Jutevävsfabriken, Centrifugen, Scania Vabis och Södertälje verkstäder. Astra grundades 1909.

Den stora inflyttningen gjorde att det blev ont om bostäder i Södertälje. Man fick tränga ihop sig. Den vanligaste bostaden för en arbetarfamilj vid den här tiden var ett rum och kök oberoende av familjens storlek. Ofta tog man även in hyresgäster.

I många familjer arbetade både mannen, kvinnan och de äldre barnen utanför hemmet. I Jutevävsfabriken jobbade många kvinnor och barn, medan Scania-Vabis och Södertälje verkstäder anställde många män. Inkomsterna för industriarbetare i Södertälje var generellt låga. På Jutevävsfabriken hade år 1900 en manlig anställd 25 öre i timmen. En kvinnlig anställd på samma fabrik tjänade 18 öre. En yngre arbetare tjänade 14 öre. Som jämförelse kostade en liter mjölk 15 öre. En välbetald manlig industriarbetare på Vabis kunde tjäna mer, runt 40 öre i timmen. Arbetstiden var vanligtvis tio timmar om dagen vardagar och sex timmar på lördagen.

På en del företag förekom en fabrikssjukkassa, men oftast byggde arbetarna själva upp sjuk- och begravningskassor. Den första fackföreningen i Södertälje var Typograferna som startade redan 1885. Mellan 1895 och 1898 startade så jutevävarna, metall, målarna, bagarna, murarna och grov- och fabriksarbetarna. År 1898 var över 300 arbetare fackligt anslutna.

1914 utbröt första världskriget. Även om Sverige inte gick med i kriget så blev det en omedelbar försämring av arbetarnas levnadsstandard. Det var svåra tider med bostadsbrist och ont om mat. Matpriserna sköt i höjden medan lönerna inte gjorde det. Många arbetare ansökte om dyrtidstillägg, det vill säga extra pengar i lön för att kunna kompensera för de höjda matpriserna. Över hela landet var det upprorsstämning med hungerdemonstrationer. I Södertälje förekom protester mot att badgästerna köpte upp maten på torget. Maten ransonerades. Så kallade ransoneringskort delades ut och det klagades över att de tilldelade ransonerna inte räckte till.

Så här skrev Anna Maria Roos, småbarnsmamma från Södertälje;

”När min flicka föddes 1916 då blev det ransonering på mjölk. Då fick jag en liter mjölk för henne, men de andra barnen fick jag inget för. Men de hade ju nytta av hennes mjölk för att hon hade ju bröstet. Och så skulle man få lite skummjölk i månaden. Somliga fick och somliga fick inte och hade man tre ungar som man sällan kunde gå ifrån, var det inte så ofta som man kunde gå och ställa sig i kö.”

Förutom hungerstrejker så kulminerade kampen om allmän rösträtt och åtta timmars arbetsdag under de här åren. 1918 fattade riksdagen beslut om allmän och lika kommunal rösträtt vid 23 års ålder. År 1919 antogs lagen om åtta timmars arbetsdag.

Hemma i arbetarhemmet år 1915

arbetarbostadens salong.jpg
Året är 1915. Bostaden har iordningställts med hjälp av fotografier och intervjuer. Möbler och husgeråd har hämtats från skilda håll i Södertälje.  Det är ett hem för en arbetarfamilj som inte tillhör de fattigaste utan har råd med stoppade möbler, lite dyrare textilier och fotogenlampor. Kanske har en eller båda föräldrarna fast anställning på någon av fabrikerna.

 

Bostaden i husets bottenvåning består av ett rum och kök och en liten kammare. Köket används dygnet runt. Ett par barn har sin sovplats i kökssoffan. I rummet innanför har familjen det lite finare, men även det användes till vardags. Här sover föräldrarna i en bäddbar soffa och barnen i utfällbara sängar. Den lilla kammaren längst in har ingen eldstad och kan bara användas som sovplats under sommarhalvåret.

 

Elektriciteten är inte indragen ännu i huset. I Södertäljes centrala delar kommer elen att dras in i bostäderna 1918. För att få värme eldar familjen i järnspisen i köket och i kakelugnen i rummet. Fotogenlampor lyser upp rummen på kvällen. Vatten hämtas in från en pump på gården och förvaras i en hink i köket. Det är också på gården som utedassen ligger. Maten lagas på vedspisen i köket. Vanlig vardagsmat för familjen är sill och potatis, gröt, ärtsoppa. Rotmos och hårt bröd.

 

I rummet innanför köket står en symaskin. Det är en Singer från början av 1900-talet. På 1860-talet började flera mekaniska verkstäder tillverka symaskiner i Sverige. Det blev snabbt en stor efterfrågan på dem. Symaskinerna är dyra, men det går att köpa dem på avbetalning och det är en bra investering. Symaskinen gör det möjligt att lönearbete hemma och det ger välbehövliga extra inkomster till familjen.

 

 

Om barnen i arbetarhemmet


Här och var i bostaden syns spår av barnen i familjen – några klädesplagg, en docka, en trähäst, några läxböcker. Barnen som bor så här trångt försökte ofta hitta en egen vrå.

 

”Nedersta lådan i chiffonjén var min låda, där hade jag mina saker.”


”Jag hade hörnet under och bakom mammas symaskin.”

 

Leksakerna är hemgjorda. Barnen gillar att leka med trasdockor, trähästar, kulor och bollar. De använder ett klädstreck som hopprep. För det mesta leker de ute. De leker med varandra och de äldre tar hand om de yngre syskonen. De brukar spela sten, leka med knappsnurra, hoppa hage, leka kull eller blindbock, bro bro breja, och katt och råtta.

 

De yngsta barnen i familjen går på barnkrubba, den här tidens daghem. Krubborna tar emot fattiga barn i åldern ett till sju år. De får gå från sex på morgonen till åtta på kvällen. År 1915 finns i Södertälje en barnkrubba vid Jutevävsfabriken i Snäckviken där många kvinnor är anställda och en på Oxbacken, som drivs av en välgörenhetsförening.

 

Barnen i skolåldern får hjälpa till med olika sysslor hemma som att passa småsyskon, gå och handla, bära in ved och hämta vatten. På eftermiddagarna arbetar de som springpojkar. Under skolloven förvärvsarbetar de.

 

De äldre barnen i familjen som har gått ut den 6-åriga skolan har börjat arbeta 10 timmarsdagar i någon fabrik i staden. Företagen anställer gärna barn för enklare uppgifter då de får mindre i lön än de vuxna. För många arbetarfamiljer är barnens inkomster nödvändiga för försörjningen.

In English

The workers home

The house dates from the 18th century and has been on Mälargatan 4 in Södertälje. When the house was built, it was a workshop and home for a craftsman family. This is how most craftsmen lived and worked in Södertälje before the 1850s. In the late 1800s, these houses often became apartment buildings for one or more working families. The downstairs apartment is today furnished as a residence for a working family in 1915.

In the 1890s many industries were established in Södertälje. From being a spa resort and a craft town with only a few industries, Södertälje became a growing industrial city.

In 1915, Södertälje had close to 15,000 inhabitants. Most of them now belonged to the working class. Major workplaces were Scania Vabis, Jutevävsfabriken, Centrifuge and Södertälje workshops. Astra was founded in 1909.

Many people moved to Södertälje in the hope of work. There was a shortage of housing and they had to crowd together. A room and kitchen were standard for a working family regardless of the size of the family.


In the apartment lives a working family that is not among the poorest. Maybe the parents have permanent employment at one of the factories in the city.
The kitchen is used around the clock and a couple of children have their sleeping space in the kitchen sofa. In the room inside, the parents sleep in a sofa bed and some of the children in folding beds. The small chamber at the far end has no fireplace so it is only used during the summer months.

To get heat, the family fires in the iron stove in the kitchen and in the stove in the room. Photogen lamps illuminate the rooms in the evening. Water is collected from a pump in the yard and stored in a bucket in the kitchen. It is also in the yard that the outhouse is located. The food is cooked on the stove in the kitchen. Everyday food is herring and potatoes, pea soup, root mash and hard bread.

In the room inside the kitchen is a sewing machine. It is a Singer from the early 1900s. The sewing machine was very expensive, but it could be bought on installment and it has provided the opportunity for important extra income.

Here and there in the home are traces of the children in the family. Children who live in such a tight space often try to find their own nook. They have home-made toys such as rag dolls, wooden horses, balls, balls and jump ropes. The kids play a lot outside. The older siblings take care of the younger ones.

The children in this home must start working early. After school and on leave, the boys work as messengers at the shops. The older children who have left the 6-year elementary school work ten hour days at one of the factories.

 

بالعربية

باللغة الإنجليزية

يعود تاريخ المنزل إلى القرن الثامن عشر ويقع في Mälargatan 4 في سودرتاليا. عندما تم بناء المنزل ، كان ورشة ومنزل لعائلة حرفيين. هكذا عاش وعمل معظم الحرفيين في سودرتاليا قبل خمسينيات القرن التاسع عشر. في أواخر القرن التاسع عشر ، أصبحت هذه المنازل غالبًا مباني سكنية لعائلة عاملة واحدة أو أكثر. تم تأثيث الشقة في الطابق السفلي اليوم كمسكن لعائلة عاملة في عام 1915.

في تسعينيات القرن التاسع عشر تم إنشاء العديد من الصناعات في سودرتاليا. من كونها منتجعًا صحيًا ومدينة حرفية بها عدد قليل من الصناعات ، أصبحت سودرتاليا مدينة صناعية متنامية.

في عام 1915 ، كان عدد سكان سودرتاليا ما يقرب من 15000 نسمة. ينتمي معظمهم الآن إلى الطبقة العاملة. وكانت أماكن العمل الرئيسية هي ورش عمل Scania Vabis و Jutevävsfabriken و Centrifuge و Södertälje. تأسست Astra في عام 1909.

انتقل الكثير من الناس إلى سودِرتاليهِ على أمل العمل. كان هناك نقص في المساكن واضطروا إلى التجمع معًا. كانت الغرفة والمطبخ معيارين لعائلة عاملة بغض النظر عن حجم الأسرة.


تعيش في الشقة أسرة عاملة ليست من بين أفقر الناس. ربما يكون للوالدين عمل دائم في أحد المصانع في المدينة.
يتم استخدام المطبخ على مدار الساعة ويوجد مكان نوم للأطفال في أريكة المطبخ. في الغرفة بالداخل ، ينام الوالدان على أريكة سرير وينام بعض الأطفال في أسرة قابلة للطي. لا تحتوي الحجرة الصغيرة الموجودة في الطرف البعيد على مدفأة ، لذا فهي تستخدم فقط خلال أشهر الصيف.

للحصول على التدفئة ، تشعل الأسرة موقد حديدي في المطبخ وفي موقد في الغرفة. مصابيح فوتوجين تضيء الغرف في المساء. يتم جمع المياه من مضخة في الفناء وتخزينها في دلو في المطبخ. يقع المبنى الخارجي أيضًا في الفناء. يتم طهي الطعام على الموقد في المطبخ. الغذاء اليومي هو الرنجة والبطاطس وحساء البازلاء وهريس الجذور والخبز الصلب.

في غرفة داخل المطبخ آلة الخياطة. إنه مغني من أوائل القرن العشرين. كانت ماكينة الخياطة باهظة الثمن ، ولكن يمكن شراؤها بالتقسيط ، وقد أتاحت الفرصة لتحقيق دخل إضافي مهم.

هنا وهناك في المنزل آثار لأطفال الأسرة. غالبًا ما يحاول الأطفال الذين يعيشون في مثل هذه المساحة الضيقة العثور على ركن خاص بهم. لديهم ألعاب مصنوعة منزليًا مثل الدمى المصنوعة من القماش والخيول الخشبية والكرات والكرات وحبال القفز. يلعب الأطفال كثيرًا في الخارج. يعتني الأشقاء الأكبر سناً بالأصغر سناً.

يجب أن يبدأ الأطفال في هذا المنزل العمل مبكرًا. بعد المدرسة وفي الإجازة ، يعمل الأولاد كمراسلين في المتاجر. يعمل الأطفال الأكبر سنًا الذين تركوا المدرسة الابتدائية لمدة 6 سنوات لمدة عشر ساعات في أحد المصانع.

Orig1685arbetarbostaden.jpg

Foto över huset på ursprunglig plats. Fototid: mitten av 1900-talet.