Klockstapeln - kopia av den på Fituna Herrgård

Statarna var gifta jordbruksarbetare som arbetade på stora gods och gårdar. De fick lön in natura. Råg, korn, havre, ärtor, salt sill, mjölk, ved till uppvärmning och fri bostad. Detta utgjorde staten. Bostäderna var ofta bristfälliga och små. Stora familjer i ett rum med spis var vanligt under 1800-talet.

Statarna var anställda på gårdarna årsvis. Ville de byta arbetsplats, fick de göra det sista veckan i oktober under ”slankveckan”. Under resten av året var det inte tillåtet att sluta sin anställning. Statarna skulle vara ett gift par. Hustrun mjölkade gårdens kor två till tre gånger per dag, medan mannen utförde andra typer av jordbruksarbete. Det var lagligt för husbonden att fysiskt bestraffa jordbruksarbetarna. En lag som togs bort först 1920.

Under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet förändrades jordbruket i Sverige. Nya odlingsmetoder infördes, samt husdjursavel och växtförädling. Storskifte och Laga skifte genomfördes på de flesta håll i Sverige. Stora gods och gårdar gick in för en mer intensiv och krävande produktion. Bönder som brukade godsens jordar avhystes. Marken slogs samman och bönderna blev statare eller dagsverkstorpare. Statarsystemet växte alltså fram parallellt med omställningen av jordbruksproduktionen under sent 1700-tal.

Just mjölkningen var en viktig uppgift för statarna. När de stora jordägarna gick över till mjölkproduktion från 1870-talet, blev statarna fler. Orsaken var att spannmålsproduktionen konkurrerades ut av den amerikanska veteimporten och därför blev mindre lönsam. Istället gick de stora gårdarna över till mjölkproduktion. Efterfrågan på mjölkprodukter ökade i de växande städerna när mjölk blev en populär dryck. Tidigare hade mjölk främst varit råvara till ost- och smörtillverkning.

Som flest var statarna i början av 1900-talet. Sedan gjorde mekaniseringen av jordbruket och uppfinningen av mjölkmaskinerna att behovet av billig arbetskraft på de stora gårdarna minskade. Statarsystemet avskaffades 1945.

The bell tower is a copy of the one at the Fituna mansion in Sorunda. At Fituna, the farm bell hung in the tower.

The farm bells were used to announce times for work and meals on large farms, for farmworkers, day labourers and crofters. The farmworkers called “statare” were agricultural workers who worked on large estates and farms.

They did not receive wages in money but were paid in kind. This meant payment in the form of housing, firewood and food items, such as salt herring, rye flour and milk. Their homes were often substandard and poorly built. They were employed on the farms year by year and they would be a married couple. The wife milked the farm's cows two or three times a day, while the husband performed other kinds of farm work. This system of “statare” was introduced in the late 18th century and was abolished in 1945.

The farmworkers’ house on the Bergaholm farm, Salem municipality in the early 1900s.

ج الجرس هو نسخة من تلك الموجودة في قصر فيتونا في سوروندا. في فيتونا ، علق جرس المزرعة في البرج.

تم استخدام أجراس المزرعة للإعلان عن أوقات العمل والوجبات في المزارع الكبيرة ، وعمال المزارع ، وعمال المياومة ، وعمال الكروفت. كان عمال المزارع المسمى "ستاتاري" عمال زراعيين يعملون في المزارع والمزارع الكبيرة.

لم يتلقوا رواتبهم من المال ولكنهم كانوا يتلقون أجورهم عينية. وهذا يعني الدفع على شكل مسكن وحطب ومواد غذائية ، مثل الرنجة المالحة ودقيق الجاودار والحليب. كانت منازلهم في الغالب دون المستوى وسيئة البناء. كانوا يعملون في المزارع سنة بعد سنة وسيكونون زوجين. كانت الزوجة تحلب أبقار المزرعة مرتين أو ثلاث مرات في اليوم ، بينما يقوم الزوج بأنواع أخرى من الأعمال الزراعية. تم تقديم نظام "statare" هذا في أواخر القرن الثامن عشر وألغي في عام 1945.

منزل عمال المزارع في مزرعة بيرجاهولم ، بلدية سالم في أوائل القرن العشرين.