Lideby skola- Inrett som småskola 1904

Lideby skola uppfördes i Salems socken på början av 1860-talet. Den byggdes efter mönsterritningar för skolbyggnader. I huset finns dels en skolsal och ett kapprum. Dels en bostad för läraren med ett rum och kök. Äldre skolbyggnader har stora fönster för att kunna släppa in mycket ljus i skolsalen och det har också den här byggnaden. Till skolan har hört ett utedass och en brunn som inte finns kvar idag.

Lideby skola användes som småskola fram till 1913 då undervisningen flyttades till en nybyggd skola i närheten. Skolan blev istället slöjdskola fram till 1940-talet och därefter hyrdes den ut som sommarbostad ett par år.

Flytten till Torekällberget

Lideby gamla skola plockades ner stock för stock och flyttades till Torekällberget hösten 1972, där den återuppbyggdes året efter. Det gamla skolhuset är idag inrett som småskola 1904.
På äldre bilder kan man se att skolan saknade trädgård och att omgivningen på Torekällberget stämmer ganska väl med den ursprungliga platsen.

I folkskolestadgan 1842 bestämdes att alla barn i Sverige skulle gå i skolan. Det skulle finnas en fast skola i varje socken med en utbildad lärare. Tidigare hade prästen, klockaren i socken eller kanske en indelt soldat lärt barnen att läsa. Även efter att lagen gått igenom tog det tid innan det fanns ordentliga skollokaler och utbildade lärare i alla socknar.

I början var det inte många barn som kunde fullfölja sin skolgång.  De måste arbeta hemma på gården, torpet, eller på fabriker.  I takt med att fabriksarbetet mekaniserades blev det olönsamt med barnarbete där men inom jordbruket, på brädgårdar och i bruksindustrin användes barn som arbetskraft en bit in på 1900-talet. Fortfarande 1904 var hälften av alla barn halvtidsläsande, vilket betyder att de gick i skolan varannan dag, varannan vecka eller varannan termin.

År 1904 var skolplikten 6 år och barnen gick i skolan från sju års ålder. Undervisning skedde alla dagar utom söndag. Läraren hade låg lön. Vanligtvis var det kvinnor som var småskollärare klass 1–2 och män som var folkskollärare, klass 3 - 6. Lärarna fick en liten kontantlön samt fri bostad och ved. Deras utbildning bestod av tre års seminarium.

Året är 1904. Knut är elev i Lideby småskola. Han är sju år och bor på ett torp i närheten med sina föräldrar och syskon. Skolan har omkring tjugo elever i årskurs ett och två.  Elisabet Ullberg är lärarinna och bor i lärarbostaden intill klassrummet. Dit in är dörren alltid stängd.

Knuts klasskamrater bor på gårdarna runt om i socknen och har mellan två och fyra kilometer att gå till skolan. Själv har Knut tre kilometer att gå. Vägen går över åkrar och hagar. För att spara på skorna går Knut och hans kamrater ofta barfota till skolan. Inne i skolan måste de däremot ha skor.

Årskurs ett och två undervisas samtidigt i samma skolsal. Skoldagen börjar klockan åtta med morgonbön och psalmsång.

Knut berättar:

”Det var mest att läsa och skriva och räkna och lära sig katekesen och biblisk historia.”

Luthers lilla katekes är en sammanfattning av kristendomens huvudstycken som Martin Luther skrev på 1500-talet. 

”Katekesen med tio guds bud skulle vi kunna rabbla både framlänges och baklänges”

Knut och hans klasskompisar lär sig att läsa i ABC-böcker. I övrigt används få böcker i undervisningen. Fröken skriver på svarta tavlan och barnen skriver av. De skriver och räknar på griffeltavla med griffel och suddar med en hartass. Högre upp i klasserna kommer de att få börja skriva med bläck och stålpenna och öva välskrivning i skrivböcker.

Skolan pågår mellan klockan åtta och tre med en timmes rast. Då äter Knut sin medhavda matsäck i kapprummet som har bänkar och hängare för kläderna på väggen.

”Till skolan hade man bara med sig ett par torra smörgåsar/ hårt bröd/ utan pålägg. Det var det enda som man åt på dagen. Så drack man lite vatten ur hinken. Någon enstaka gång hade man lite mjölk med sig.”

Ute på rasterna brukar flickorna leka ringlekar, hoppa hage och rep. Knut och de andra pojkarna jagar varandra och leker kull. Kasta prick med sten får de lov att göra i skogen.

Knut berättar: ”Vi levde bus på rasterna. Vi drog jäntorna i hårflätorna så att de blev arga.”

Inne i klassrummet måste barnen sitta tysta och stilla. De måste räcka upp handen och ställa sig i gången om de vill något eller ska svara på en fråga. Ibland får de olika sysslor att utföra.

”Det var vi pojkar som bar in ved och vatten. Vi skolbarn fick också sopa golvet.”

”Fröken hade god pli på oss. Där hoppande man inte över skrankorna. Det var man ju inlärd hemifrån att man skulle sköta sig. Lyda skulle man. Både hemma och i skolan.”

”De busigaste fick sitta långt fram. Det värsta busfröet fick sitta alldeles vid katedern.”

Om någon i klassen bryter mot något förbud, busar eller inte lär sig kan det bli kvarsittning eller aga. Knut berättar att Elisabet Ullberg var snäll, men kunde vara mycket sträng också om det behövdes.

”Olydiga barn fick stå i skamvrån eller så fick de risbastu”.

Knut och hans skolkamrater går hem från skolan klockan tre på eftermiddagen. Efter skolan har de läxor. Knut tycker det är svårt att få lugn och ro när han ska göra sina läxor. Han har fem syskon och torpet han bor på är litet.