Båtsmantorpet

Båtsmanstorpet med fähus kommer från Turinge socken och flyttades till Torekäll-berget 1931. Torpet hade rotenummer 132 och ingick i 1:a Sörmlands båtsmans-kompani. Torpet är inrett så som ett båtsmanstorp skulle ha kunnat se ut när båtsman Östberg med familj bodde här på 1860-talet.

Ett båtsmanstorp är kusttrakternas motsvarighet till soldattorp. Under mer än 200 år var Sveriges försvar organiserat via indelningsverket och landet var uppdelat i rotar. Hemmansägarna inom en rote var tillsammans skyldiga att underhålla en soldat eller båtsman till den svenska armén. Roten såg till att båtsmannen hade någonstans att bo, tegar och ängar att bruka samt kläder och en årlig lön.

Torpets namn tillföll den person som bebodde torpet. Ursprungligen hette torpet Björn men namnändrades till Östberg. År 1865 bodde båtsman Anders Peter Östberg och hans hustru Stina Lovisa Johansdotter i torpet. Där bodde också Lovisas söner från ett tidigare äktenskap Karl August 13 år och Johan Reinhold 11 år. Tillsammans hade makarna dottern Anna Lovisa 7 år, sönerna Anders Peter 4 år, Axel Vilhelm 3 år och den lille Gustav Theodor född den 17 februari 1865.

Huset har bara ett egentligt rum, vardagsstugan, samt en liten kammare där båtsmannen sysslade med skomakeri. Vardagsstugan användes till matlagning, måltider, sömn och inomhusarbeten. För att få plats fick flera personer dela säng och ligga på madrasser eller bolster stoppade med halm. Som täcke användes fårskinnsfällar, ryatäcken eller vaddstickade täcken.

Torparen hade en liten jordbit att odla spannmål på, ett potatisland, en ko, en gris och några höns.Torparfamiljen tillverkade det mesta som behövdes av mat, kläder och arbetsredskap. Maten var enkel, oftast gröt, sill och potatis, sällan kött. För att försörja sig måste torparna ofta gå i dagsverken hos bönderna. Barnen fick tidigt börja arbeta, även utanför hemmet.