Pagelska gården 1864
Dela
Kortspel i salen.
Pagelska gården låg tidigare på Västra Kanalgatan 2 i Södertälje, vid Orionkullens norra sluttning. Bostadshuset uppfördes troligen på 1700-talet och beboddes av familjen Pagels mellan 1827 och 1913. År 1962 flyttades huset till Torekällberget och visar hur familjen Pagels kan ha bott kring 1864.
Wahlströms stadskarta över Södertälje, med röd markering där huset har stått.
Vykortet visar omgivningarna runt Pagelska gårdens ursprungliga plats vid 1900-talets början. Pagelska gårdens bostadshus är det låga trähuset rakt bakom kvinnan på promenadstigen. Av systrarna Pagels levde då fortfarande den yngsta, Josephina, som bodde kvar i huset. Fotograf: R Matz.
Läs mer
Fakta om byggnaden expand_less expand_more
Pagelska gården stod ursprungligen på Västra Kanalgatan 2 i Södertälje, med baksidan vänd mot Orionkullens norra sluttning. Bostadshuset uppfördes på 1700-talets mitt och bestod troligen från början av två separata stugor med en inkörsport mellan – där den genomgående förstugan, eller hallen, finns idag. I slutet av 1700-talet köptes gården av en ämbetsman som byggde samman de två husen till en större bostad.
År 1827 flyttade tullförvaltare Henrik Wilhelm Pagels in som hyresgäst och köpte huset ett tiotal år senare. Det timrade huset hade då fått träpanel på fasaden. En brandförsäkring från 1838 visar att det fanns sju kakelugnar och tryckta tapeter i sex rum – något som var ovanligt vid den tiden.
På tomten låg flera uthus: visthusbodar, fähus, hönshus och källare. Ett annat uthus rymde stall, vedbod, vagnshus och mangelbod. Fähuset och uthuset låg längs tomtens kant ungefär där brygghuset står på Torekällberget idag.
När änkan Elisabeth Josefina Pagels ägde gården 1864 bestod den av tre byggnader. Det stora boningshuset hade då åtta rum och två förstugor (idag fem rum, kök och en förstuga). Ett av uthusen hade byggts om till två bostadsrum för uthyrning. På gården fanns även två visthusbodar och två utedass. Familjen hade dessutom en odlingstäppa upp mot Orionkullen.
Vid sekelskiftet 1900 tog yngsta dottern Josefina Pagels över gården. Hon gjorde om huset till två lägenheter, varav en hyrdes ut. När Josefina avled 1913 köpte Södertälje stad fastigheten och hyrde ut lägenheterna till olika familjer.
Flytten till Torekällberget
I början av 1960-talet skulle Västra Kanalgatan breddas och huset hotades av rivning. 1962 flyttades bostadshuset i två delar till Torekällberget, där det står idag. Även gårdens brygghus flyttades och används nu som mangelbod.
På Torekällberget visas Pagelska gården som den såg ut 1864, med interiörer som berättar om Pagelska familjens liv och tid.
Stapelstäder och tull expand_less expand_more
Tullar har funnits i Sverige åtminstone sedan 1200-talet. En tull är en avgift som tas ut på varor som passerar en gräns. I dag handlar det oftast om importtullar mellan länder, men förr fanns även tullar inom landet – till exempel lilla tullen, kvarntullen och stadstullen.
År 1636 bestämdes att endast vissa städer fick bedriva handel med utlandet. Dessa städer kallades stapelstäder. Där kunde varor både skeppas ut och tas in, och där fick även varulager finnas. Under tidigt 1800-tal betydde stapelstad att utländska fartyg kunde tullklarera sin last i stadens hamn. I utbyte mot tullintäkterna skulle staden stå för lokaler, inventarier och möbler åt tullförvaltningen och hålla ett sjömanshus.
Södertälje som stapelstad
Södertälje fick stapelrättigheter på prov mellan 1828 och 1838. Under den tiden var Henrik Wilhelm Pagels tullförvaltare i staden. Han hade ansvar för tullbevakningen samt uppbörden vid Södertälje kanal och slussverk. Efter tio år togs stapelrättigheterna bort och Södertälje återgick till sin tidigare status.
Före försöksperioden var Södertälje en så kallad uppstad – en stad som inte fick bedriva handel direkt med utlandet. Uppstäderna hade i stället ensamrätt på handeln i det omgivande inlandet och fick sälja varor vidare till stapelstäderna. Med näringsfrihetslagen 1846 förändrades systemet i grunden. Det blev bland annat möjligt att bedriva handel även utanför städerna och med utlandet.
Familjen Pagels expand_less expand_more
Tullförvaltare Henrik Wilhelm Pagels gifte sig 1811 med Elisabeth Josefina Schwenberger, dotter till en sidenhandlare från Wien. Henrik var då 29 år, Elisabeth Josefina 19. Tillsammans fick de elva barn – fem flickor och sex pojkar – varav två dog i späd ålder.
Ett av barnen, sonen Carl Otto, drunknade när han var sexton år. Till hans minne lät modern tillverka en guldring med en liten fläta av sonens hår och inskriptionen ”Minne”. Ringen är så nött att den sannolikt bars varje dag.
Till Södertälje och Pagelska gården
Familjen flyttade ofta innan de kom till Södertälje 1828, samma år som staden fick stapelrättigheter. Först hyrde de fastigheten på Kanalgatan, men köpte den senare, 1837. I huset bodde också pigan Anna Sitting från Botkyrka, som arbetat hos den tidigare ägaren, rådmannen och tenngjutaren Fredrik Husberg.
Henrik Wilhelm Pagels pensionerade sig 1846, samma år som Sverige införde näringsfrihet. Två år senare började familjen hyra ut delar av huset – något de fortsatte med in på 1900-talet. Bland hyresgästerna fanns bland annat brandvakt, borgmästare, postmästare, lots, skeppare, garvare, urmakare och porträttmålare.
Barnen
Sönerna fick akademisk utbildning i Stockholm på Maria Högre Lärdomsskola och genom privatundervisning. Som vuxna gifte de sig och lämnade Södertälje. Döttrarnas utbildning är okänd, men alla förblev ogifta och bodde kvar eller återvände senare till Pagelska gården.
Yngsta dottern Josephina Pagels flyttade tillbaka till huset 1861 och bodde där fram till sin död 1913, då fastigheten köptes av Södertälje stad.
Under 1800-talet var det vanligt att kvinnor från borgerliga familjer förblev ogifta. Giftermål skulle ske inom samma sociala skikt, och det kunde vara svårt att hitta en lämplig partner. Dessutom var kvinnors juridiska ställning begränsad: först 1863 blev ogifta kvinnor automatiskt myndiga vid 25 års ålder. Gifta kvinnor var omyndiga hela 1800-talet, och det var först 1921 som även gifta kvinnor blev fullt myndiga – samma år som kvinnor för första gången fick rösta i riksdagsvalet.
Elisabeth Pagels
Yngste sonen Albert Pagels fick en dotter, Elisabeth. När modern dog var flickan fem år. Hon växte upp hos Alberts systrar i Pagelska gården, medan fadern gifte om sig och emigrerade till Amerika med sin nya hustru och deras två gemensamma barn. Elisabeth blev fosterdotter hos Josephina Pagels och stannade i huset i Södertälje.
Rundvandring i huset expand_less expand_more
Året är 1864. I Pagelska gården bor änkefru Elisabeth Pagels tillsammans med sina vuxna döttrar Aurora och Josephina samt den sjuåriga brorsdottern Elisabeth. Huset ser i stort sett ut som när familjen flyttade in 1827.
Museet äger idag bara några få originalföremål från familjen: tullkistan, fyra porträtt, en schal, en nål och en märkduk som den åttaåriga Josephina sydde 1836. Alla andra möbler och husgeråd kommer från olika hem i Södertäljetrakten och ger en bild av hur ett borgarhem kunde se ut vid mitten av 1800-talet.
Förstugan
Här hade tullförvaltare Henrik Wilhelm Pagels sitt kontor. Den stora kistan i förstugan är original och användes i hans ämbete. På locket står ”Söder Tellie Stads Tull Cassa Kista 1786”.
Dagligstugan – familjens vardagsrum
Till höger om förstugan ligger dagligstugan, det rum där familjen tillbringar mest tid och äter sina måltider. Kakelugnen står fortfarande på sin ursprungliga plats.
Mors kammare
Innanför dagligstugan ligger mors kammare, änkefru Elisabeths sovrum och arbetsrum. När barnen var små sov de troligen här. Ett tvättfat står framme – tvätt och hygien sker oftast i kammaren snarare än i badkar. Man tvättar sig med tvättvatten, fotbad är en lyx som kanske görs en gång i månaden. Håret kammas rent med bomull och gnids in med väldoftande hårolja snarare än tvättas med vatten.
Köket
Till vänster om dagligstugan ligger köket, väl utrustat med öppen spis, bakugn, matbord och porslinsskåp. Här finns redskap som munkpanna, kakformar, citronpress, chokladkanna, kafferostare och strykjärn.
Vid tiden för änkefru Pagels bouppteckning 1865 fanns en järnspis med pannor – fortfarande en relativt ny uppfinning då.
Maten består ofta av gröt, ärtor, rotsaker, fisk och kött. Till vardags kan lunchen vara fläsk med ärtor eller köttsoppa med rotfrukter, frukosten stekt gröt med kaffe och skorpor. Söndagarna bjuder på oxbringa med pepparrot och potatis eller plättar med sylt.
Familjen handlar det mesta på stadens marknader men producerar en del själva. De har en ko och höns och odlar bland annat spenat i sin täppa. I brygghuset brygger de eget öl.
Salen – hemmet för högtid och umgänge
Till vänster om förstugan ligger salen, familjens finrum för fester och gäster. Kakelugnen är ursprunglig. På väggarna hänger fyra porträtt av familjen Pagels, bland annat herr och fru Pagels själva och troligen dottern Augusta samt någon av sönerna.
Förmaket
Bakom salen finns ett mindre rum – förmaket – där systrarna och systerdottern Elisabeth sannolikt sover.
Herrns kammare
Intill förmaket ligger Herrns kammare, inredd som tullförvaltare Pagels sovrum. Här visas sängkläder och textilier typiska för tiden: tagelmadrasser, dunbolster, kuddar och täcken.
In English
The home of family Pagels expand_less expand_more
The house is a residential building from the mid-18th century. It has stood near the canal in Södertälje, on Västra kanalgatan 2. Today it is furnished as a residence in 1864.
Customs manager Henrik Pagels has been dead for several years. The widow Elisabeth Pagels owns the estate. To receive income, she takes in tenants. The tenants live in a separate house in the courtyard.
Elisabeth has given birth to eleven children, six girls and five boys. Two of the children died the same year they were born and one of their sons, Carl Otto, drowned when he was sixteen.
In 1864 most children have moved away from home, but one of her adult daughters, Aurora is sick and lives at home. Another daughter, Josephina has moved back home to help. Also living in the house is Elisabeth's youngest son Albert's daughter, Elisabeth. Her mother is dead. Dad Albert has remarried and moved to America with his new family, so now she lives with her grandma and aunts.
The parlor
They use the parlor mostly on festive occasions and when they have guests. Beyond the parlor are two smaller chambers. One is the bedroom of the sisters and the niece. The other was Henrik Pagel's bedroom while he was still alive. There are tiled stoves in all three rooms.
Living room
On a normal day, the family stays mostly on this side of the hallway. The tiled stoves and the fireplace in the kitchen keep them warm in winter. Oil lamps and candles light up during the dark season.
Directly inside the living room is the widow Elisabeth's bed-chamber. She sleeps on a mattress with bolsters and pillows. As bedding she uses the top and bottom sheets and a blanket of linen.
The kitchen
To the left inside the living room is the kitchen. The food is cooked over an open fire in the fireplace, but they have ordered an iron stove that is to come soon. In a wall cabinet stands china and many different types of kitchen utensils.
They can afford to eat meat almost every day. Dinner in the middle of the day often consist of pork with peas. Alternatively, fish or meat soup with carrots and parsnips. For breakfast, fried porridge and coffee with crusts are served. For supper porridge is often served again.
Much of what the family needs, they shop in the shop by the square, but they produce some things themselves. They have a cow and several chickens. In the court yard there is also a vegetable garden and a brewery house.
The office
When Henrik Pagels was a customs officer, he had his office in the hallway. The chest in the hallway has belonged to Henrik and has been used in the office.
The house was located near Södertälje canal, adjacent to the northern slope of the Orion Hill. In his work as a customs manager and canal inspector, Henrik Pagel monitored the boat traffic through the canal and raised customs duties on the goods that passed.
For a long time, only certain cities in Sweden had the right to trade abroad, and to keep inventories for this. In 1828, Södertälje was given a ten-year trading rights for trading abroad. That’s when Henrik Pagels was employed as customs manager.
Södertälje's trading rights only lasted ten years. But a few years later, a new Business Freedom Act was established. From 1846 trade, including foreign trade, was allowed to be conducted in all cities and also in rural areas. The same year Henrik retired.
Pagelska gården med Östra gaveln som vette mot kanalen. Fotograf: Torgny Dufwa. Fototid: 1921.