Riktlinjer för byggande på landsbygden

Syftet är att hitta en bedömningsgrund för bygglov och planärenden avseende bostadsbebyggsele på landsbygden i kommunen utifrån principer för arkitektur, landskapsbild och kulturmiljö. Dessa aspekter bedöms bäst hanteras genom riktlinjer för lokalisering, placering och gestaltning som underlag för beslut.

Konsekvenser av att ha en allför restriktiv hållning kontra att vara för tillåtande har diskuterats. En balans mellan de två spåren är viktig att åstadkomma, och tydliga riktlinjer för denna bedömning avseende planärenden,  förhandsbesked och bygglovprövning. Detta bedöms i sin tur gynna en långsiktigt hållbar utveckling utifrån samtliga hållbarhetsaspekter (socialt, ekonomiskt och ekologiskt). Målsättningen är att riktlinjerna ska vara ett möjliggörande verktyg för ett hållbart bostadsbyggande på landsbygden.

Riktlinjerna fokuserar på lokalisering, placering och gestaltning av ny bostadsbebyggelse med tydliggöranden kring anpassningar i förhållande till landskapstyp. Landskapstyper har definierats utifrån variation i topografi och markbeskaffenhet, som kommit att prägla det kulturhistoriska avtrycket. Kommunen har därmed delats in i tre olika landskapstyper; skogshöjdslandskap, jordbrukslandskap och mosaiklandskap. Riktlinjerna kan vara vägledande för såväl detaljplaner (DP), områdesbestämmelser (OB), bygglov (BL) eller förhandsbesked (FHB). I de fall det finns fördjupade översiktsplaner för områden som omfattas av riktlinjerna föreslås dessa läsas tillsammans för bästa bedömning.